Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fantasin om språket

I följebrevet till Fantasins nya nummer – ett kvadrupelnummer för hela 2009 – tackar tidskriftsredaktionen lite överraskande (och ironiskt?) Kulturrådet för sitt halverade bidrag: "För en tidskrift som faktiskt inte kom ut med ett enda nummer förra året, så är det ett förtroende".
Så, istället för att pliktskyldigt skrapa ihop ett nummer eller två har man alltså sparat på krutet, och satsat hela årgången på detta temanummer om språk. 110 sidor för bara 60 kronor, känns hursomhelst som en riktigt bra deal. (Fast den som väntar sig ett kvadrupelnummer à la OEI blir förstås besviken.)
Formgivningen är snygg, bildsättningen riktigt rolig och innovativ (något för andra, mer stelbenta kulturtidskrifter att ta efter), och flera texter ropar omedelbart på att bli lästa: Malte Persson om hur han fabricerade ett 1700-talsspråk i Edelcrantz förbindelser, till exempel.
Annars blir jag kanske inte jätteimponerad av själva anslaget. "Fantasin" vill inte tillhöra det gubbiga och stelbenta kulturetablissemanget – med all rätta – men ska man ge sig i kast med ett tema som språket hade jag gärna sluppit den klyschiga utgångspunkten att "språket är det som skiljer oss från djuren". Det är ju ändå inte den man är intresserad av i "Fantasin", utan av "texter som slår in en kil mellan språk och värld".
Kathy Ackers språkövningar i "Blod och tarmar" är hursomhelst kongenialt layoutade och riktigt, riktigt bra. Sapfos fragment – inte dikter – skapar en underbar och glimtande läsart: "Längtar jag ännu efter min jungfrudom?" medan Linn Hansén på sedvanligt vis ser till att reda ut begreppen: "Begreppet barn har två nära sammanbundna men separata, betydelser".

Fantasin

Nummer 1-4/2009
Gå till toppen