Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Jasmine Cederqvist får konsten att flyga

Flyg och flyttfåglar har varit och är en stor del av hennes liv. Nu kombinerar Jasmine Cederqvist sina stora intressen i konsten.

Hennes två stora intressen, djur och flyg, har fått ett gemensamt liv i konsten. Jasmine Cederqvist från Ljungbyhed hoppade in i sista årskullen på Konstskolan Munka och har snart avverkat både första och sista terminen där.
— En utmärkt skola med bra lärare och föreläsare, säger hon.
Konsten och flygintresset började tidigt. Redan på lågstadiet ritade hon flygplan som flög in i moln, en genväg eftersom hon inte fick till nosen i teckningarna.
Den riktiga vägen upp i luften kom när hon som 17-åring kom som utbytesstudent till USA och tog flygcertifikat. Det ledde så småningom till att hon träffade sin make Per som var pilot i flygvapnet.
— Då blev det bara flyg, och konsten fick stå tillbaka. När vi sedan fick våra två döttrar tog jag en time out från flygningen, men jag känner att jag snart vill komma igång igen. Att flyga är en metafor för att leva, att våga ta beslut, säger hon.
När flygandet var som mest intensivt i mitten av 1980-talet flög paret Cederqvist runt med var sin dubbeldäckare, Tiger Moth från 1930-talet, och deltog på flygdagar landet runt. Flygintresset utvecklade sig åt ett annat håll också, när Jasmine utbildade sig till biolog vid Lunds universitet.
— Jag påbörjade en doktorandutbildning i flyttfågelgruppen vid zooekologiska avdelningen, och jobbade ett år i vindtunneln, där man på nära håll kan studera fåglarnas flygstrategi. Jag ville använda flygningen i min forskning och blev intresserad av flyttfåglar.
Likheterna mellan fåglar och flygplan är många. Det gäller att anpassa sig efter omständigheterna, och spara på krafterna. Jasmine har specialstuderat sparvhökar, där honan är större än hannen och därför måste anstränga sig mera.
— Det är samma sak med flygplan. Ju större plan desto mer energi krävs för att lyfta.
Jasmine avbröt doktorandutbildningen för att bilda familj, men nu kommer både fåglarna och flyget tillbaka i konsten. Just nu har hon tre utställningar på gång: Stockholm, Kristianstad och Krapperup, där hon är debutant i påskutställningen, och så Stadshuset i Ängelholm, där hon ställer ut i personalcafeterian tillsammans med Anette Ekenberg och Emma-Christina Landqvist.
Hon jobbar både med äggoljetempera, screentryck, collage och akryl.
— Eftersom jag är otålig gillar jag inte olja. Det tar för lång tid.
I flera av sina arbeten har hon lagt in fragment av flygkartor, som till exempel den nästan färdiga "Way lost", där strimlade kartor har placerats i en plastbox. Ett annat grepp har hon tagit med en fyra meter hög installation med vägtrafikmärken, som just nu finns i Kristianstad. Tanken är att den ska leda flyttfåglarna på rätt väg.
Frågan om hur fåglarna hittar tillbaka till sina häckningsplatser efter vintervistelserna har i alla tider fascinerat människan. Inbyggda magnetiska kompasser är en förklaring. Riktmärken på marken är en annan.
— Jag bor vid Söderåsen som är ett bra riktmärke. Fåglar ser bättre än vi människor och kan navigera efter sjöar och floder också.
Här undrar man förstås hur de gör om det är dimma.
— Då flyttar de inte.
Gå till toppen