Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Är jag vanlig eller ovanlig?

Ibland känner jag mig mycket ovanlig. Jag har inte varit i Thailand och inte i New York. Jag har inte sett Titanic och inte läst någon bok av Liza Marklund.
Men å andra sidan har jag varit i 90 av Sveriges 126 städer. I Skåne har jag Skanör och Falsterbo kvar. Jag har sett Sound of Music, Gökboet och Gudfadern flera gånger. Jag har läst Arn-böckerna och jag har lyssnat på Stieg Larssons Milleniumtrilogi som ljudbok.
Är jag en Svensson?
Jag hatar ärtsoppa och broccoli men älskar rotmos och sparris. Jag tycker om blodpudding, men inte lever. Är det ovanligt?
Jag kan njuta av operasång, men inte av löjliga handlingar i operaföreställningar. Jag kan slötitta både på Babel och Paradise hotel. Håkan Hellström och Winnerbäck funkar för mig, men inte Kent.
Tillhör jag gruppen ”vanligt folk”?
Jag är aktiv på Facebook men inte på Twitter. Jag gillar både pc och mac och föredrar Lotta Bromée före Annika Lantz. Jag kan inte bugga, men önskar att jag kunde. Traditionell balett à la Svansjön är vackert. Modern balett? Nja…
Är jag som folk är mest?
Hundar är mysigare än katter, rödvin godare än vitt vin, hockey roligare än fotboll. Jag röker inte, jag snusar inte och jag tycker inte om att åka kollektivt. Jag sopsorterar motvilligt, men pantar lydigt alla burkar och flaskor. Jag är gnällig och glad om vartannat.
Tillhör jag gruppen ”vanligt folk” eller är jag ett konstigt ufo?
Nej, jag är en unik människa. För att fritt citera Björn Ranelid. Det finns ingen annan på jorden som jag. Därför är jag skeptisk till dem som gör sig till tolk för hur vanligt folk är eller vad Svensson tycker. Det finns inga vanliga människor. Vi är ovanliga allihop.
Framtidens medier ska vara personaliserade sägs det. De ska utformas efter vår individuella intresseprofil, så att vi bara får nyheter som vi är intresserade av. Med tanke på mitt resonemang om varje människas särart borde det vara en lysande idé. Men jag är inte så säker.
Dels vet jag inte i förväg som väcker mitt intresse. Varje dag när jag läser tidningen fastnar jag i notiser och artiklar som jag inte hade en aning om att jag var intresserad av. Dels vet jag inte hur den profilering ska se ut som inkluderar rotmos men exkluderar ärtsoppa.
För mig är papperstidningens unika styrka, förutom pappret, att den överraskar mig varje dag. På nätet vet jag oftast vad jag söker, i pappret hittar jag saker som jag inte visste att jag sökte.
Och så förstås fördelen att den går att slå in fisk och blommor i och ställa smutsiga skor på. Det är en ovanligt användbar produkt.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen