Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Prisad för ett liv i vävstugan

Mona-Lena Fristedt har lett vävkurser i 41 år och själv vävt sedan hon var 18. Nu belönas hon med kommunens kulturpris för att hon både bevarar textila tekniker och för det textila arvet vidare.

Efter 41 år som vävlärare har Mona-Lena Fristedt utsetts till kulturpristagare av Bjuvs kommun. Både kulturpriset och fritidsledarpriset delas ut i dag i samband med nationaldagsfirandet i Billesholms Folkets park.Bild: Barbro Hallin
Mona-Lena Fristedt är en institution bland konsthantverkare i och utanför Bjuvs kommun. Under fyra decennier har hon lärt ett oräkneligt antal kvinnor och en del män att väva i Ekeby, Bjuv och Åstorp. Hon har också gett dem den teoretiska grunden så att de vet varför de gör olika saker i vävstolen. Tack vare henne behärskar de många olika vävtekniker, till exempel, damast och opphämta.
Under det gångna läsåret har hon haft fem grupper i veckan tillsammans på de tre orterna. Men hon begränsar sig inte bara till vävning. Knyppling, hembygdsdräkter och hardangersömnad hör också till hennes område.
Textilt konsthantverk har varit hennes stora intresse sedan tonåren. Vävningen började hon med vid 18 års ålder. Via yrkesskolan blev hon sedan vävlärare. Trots att hon kunnat pensionera sig sedan flera år tillbaka har hon inga tankar på att lägga av.
— Nej, varför skulle jag det? Jag vill ha något att göra hela tiden. Jag sitter inte framför tv:n och sover, för jag har alltid något för händerna, säger Mona-Lena Fristedt.
Tyvärr vet hon inte vem som ska ta över när hon inte längre orkar hålla i kurserna. Trots att hon fostrat så många i det textila konsthantverket är det ingen av dem som hon kunnat tänka sig att lämna över till.
Det bekymrar henne att intresset för handarbetet minskar i samhället. Hennes egna kurser har inte påverkats än, men många andra som ger vävkurser har fått dra in eller lägga ned.
— Det känns sorgligt att det ska vara på väg att försvinna.
Att kultur- och fritidsnämnden nu bestämt sig för ge henne kulturpriset uppskattar hon. Hon hoppas att det ska stimulera till ett ökat intresse igen för vävning och handarbete.
Priset på 5 000 kronor ska hon använda till att åka till Insjön i Dalarna och gå på kurs vid Sätergläntans kursgård. Men det blir inte förrän nästa år. Kalendern är fullbokad i år.
— Sådana pengar ska inte gå till smör och bröd. Jag har en förkärlek för damast och harnesk. För att inte tala om finnväv, jag älskar det.
Vid sidan av undervisningen har Mona-Lena Fristedt sitt eget skapande som hon säljer i en liten bod i trädgården på Storgatan. Dessutom ställer hon ut på hatverksmässan i Båstad. Men hon nöjer sig med att ha det så och har aldrig velat få mer tid för det.
— Nej, det är stimulerande att träffa andra människor. Ibland är jag mer än bara vävlärare. Flera av dem som kommer hit har varit med i 25 år.
Gå till toppen