Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Timbuktu i fin form

Dels miljonstämningar riktade mot artisterkollegors bolag, dels blindtarmsoperation. Det är inte utan att man undrat hur det stått till med Timbuktu på sistone. Ett är i alla fall säkert, om han lider ekonomiska kval så märks det inte på scenen. Inför Helsingborgsfestivalens största och mest uppspelta publik visar han flera av sina bästa sidor som liveartist.

Tempot är högt uppdrivet när Jason Diakité omgiven av hårdsvängande funkkollektivet Damn! bränner av ”Nån annans problem”. Likt en gummiboll studsar han sig sedan igenom afropoppiga ”Stirra ner”, som förhöjs med ett parti från Paul Simons ”You can call me Al”.
När de därefter ger sig i kast ständigt aktuella ”Gott folk” känns det som om det borde vara lag på att Timbuktu & Damn! ska spela på festivalen varje år. Så bubblande är den kärlek som finns mellan publiken och artisten.
Naturligtvis kan det inte fortsätta i den takten. Och genom att ge sig i kast med slowjams och mindre dynamiska nummer visar sig rapparen och hans kompband plötsligt vara mänskliga.
Jag har förståelse för artister som vill variera sig och inte bara spela sina hits, men en stadsfestival är fel ställe att krångla till det på. Med tanke på den massiva respons som Timbuktu får när han presenterar sina mest kända låtar är det lite synd att han inte satsar på igenkänning och publikfrieri i ännu större utsträckning.
Den anmärkningen hindrar emellertid inte Timbuktu & Damn! från att framstå som festivalens logiska finalakt. Allsången under ”Alla vill till himmelen” och ”Det löser sej” hade platsat på Skansen.





Joakim Jardenberg fångade några bitar av konserten i de här Youtube-klippen:








Timbuktu och Damn!

Stora scenen, Helsingborgsfestivalen
Lördag 31 juli
Genre: Hiphop/funk
Gå till toppen