Kultur

Memento Malmö

Halva stan tycks denna tosdagskväll vara på väg till samma ställe, nämligen Kockums skeppsdocka nära Västra Hamnen i Malmö för att se urpremiären på Dockplats 2010. Åt andra hållet cyklade åtskilliga tusentals av Kockumsarbetarna på 1970-80-talen. Jag minns tydligt det stolta tåget av arbetarmassor som vände hemåt från stadens stora industriplats.
I den gigantiska platsspecifika utomhusföreställningen "Dockplats 2010" ser vi dansare bli Kockumsarbetare som jobbar däruppe på taket ovanför dockans bassäng. Föreställningen firar både att Skånes Dansteater fyller 15 år och att den haft sina nya lokaler vid Kockums i fem år. Svetsaren i föreställningen är en tydlig erinran om Kockums varv som varit en viktig del av Malmös identitet som industristad, en av många industrier som lades ner  på 1980-talet, cirka tio år innan Skånes Dansteater startade. 
Föreställningen är ett urbant allkonstverk som vill minnas Malmös historia med musik, sång, poesi och dans med drygt hundra personer på den stora spelplatsen där vi i publiken står på tå för att kunna se allt. Bäst syns de koreografiska verk som framförs uppe på taket, trots att ljuset ibland inte räcker till. I nattmörkret vid dockan växlar dramatisk ljusdesign, videoinstallationer och nyskriven musik med koreografi i en intuitiv föreställning som ger olika aspekter, reflexioner och bilder från tiden före den nya ordningen i Malmö. Stan som en gång var arbetare, industri och konstnärligt betraktad som "operettstaden".
På 1990-talet då arbetarstaden gick i graven kom nya kulturchefer som Staffan Valdemar Holm till Malmö stadsteater, Lars Rudolfsson till Operan, Lars Nittve till konstmuseet Rooseum – och Lena Josefsson blev första chefen för Skånes dansteater. Först paradigmskifte i den politiskt-ekonomiska sfären, sedan i den kulturella.
"Dockan 2010" är en väldig föreställning, stor till platsen och stor med sina hundratal medverkande med allt från svetsare, dykare och simhoppare till körer och dansare. Numren avlöser varandra i högt tempo; scenisk poesi blir en kontrast till lekfullt elegant vattendans, en ensam rödklädd person hängande i en vajer svävande i luften, en trumslagare på flotte, en manskör i en båt som sjunger Göran Sonnevis dikt "Oceanen" medan den manstarka orkestern spelar vid bassängkanten. Tempo och stil påminner inte så lite om nycirkusens anda men här fokuserar man på dansen, såklart.
Och det här med staden och tidsandan? På liknande sätt som Berlin-föreställningen "Hell on Earth" där unga dansare transformerade sitt utanförskap i utsatta Neukölln till konst av högsta klass, gör Skånes Dansteater en liknande gestaltning. Det är en ambivalent historia som berättas om en stad stadd i så uppenbar förändring. Till slut blir denna berättelse på fullaste allvar då unga scenartister läser upp politiska nyckelord som har med hemortsätt/ utanförskap att göra, samtidigt som vitklädda dansare i duett på två regnvåta bryggor tar ut textens svängar. Det skulle kunna handla om Mosippan i Malmö, flyktingförläggning med fattiga vuxna och barn, i skärande kontrast till det högre medelklassområde som Västra Hamnen i Malmö utgör.
Där möter dansen och föreställningen staden med full kraft. Så blir "Dockplats 2010" en dynamisk, spretig, rolig föreställning med politiska implikationer.

Dockplats 2010

Skånes Dansteater
Regi & koreografi Anne Grete Eriksen och Leif Hernes
Musik Bjarne Kvinnsland
Text: Göran Sonnevi och Andrzej Tichy
Utomhusföreställning vid Kockums skeppsdocka, Malmö
Spelas till och med söndag
Gå till toppen