Kultur

Kronprinsessan Mona

Jenny Maria Nilsson har läst Mona Sahlins bok "Möjligheternas land" och ser en blandning av information och politisk retorik forma en dröm om makt.

Mona Sahlin.Bild: JONAS EKSTR÷MER / SCANPIX Arkivfoto: Scanpix
År 1340 färdigställde Ambrigio Lorenzetti två fresker i Palazzo Publico, en tidig regeringsbyggnad i staden Siena. ”Allegori över dåligt styre” heter den ena och ”Allegori över gott styre” den andra.
I det illa styrda riket – där härskaren förresten har horn, så praktiskt när onda människor har det! – råder allas krig mot alla. Makthavarna är korrumperade med den effekten att undersåtarnas liv är helvetiskt.
Så paradisiskt som det nu kan bli på jorden är det däremot i det goda riket. Sex kvinnor utgör metaforer för dygderna och ovan dem står skrivet deras respektive egenskaper som fred, rättvisa och viljestyrka – och alla sitter de jämte den gode härskaren.
Jämte en härskare, om vi nu kallar Ingvar Carlsson för det, satt också Mona Sahlin vid en presskonferens år 1992. Vår tids politiska fresk, pressbilden, förevigade krisuppgörelsen där socialdemokraterna samarbetade med den borgerliga regeringen.
Carlsson sitter mellan Bildt och Sahlin och Bildt säger något vänd mot Sahlin, som tittar på honom med förakt. Genomgående i Sahlins bok Möjligheternas land utmålas moderaterna, särskilt Reinfeldt och Bildt, som orcher vars ärende är att bryta ner allt det goda som socialdemokraterna åstadkommit.
”En politik [alliansens] som medvetet ökar klyftorna mellan människor istället för att investera i utbildning och jobb”, skriver Sahlin och det är väl kanske rimligt att hon ser sina främsta politiska fiender på det viset.
Sahlins och Bildts släkter kommer båda från Halmstad. Sahlins far, som gjorde karriär inom socialdemokraterna, levererade kläder som hans mor sytt till Bildts farmor. Den uppgiften har jag sett ofta och den finns med i den aktuella boken. Det är ingen slump – vad ska man med en arbetarklassbakgrund till om inte kokettera med den?
Men Sahlin är också adel. Socialdemokratisk sådan, från ungdomen betraktad som Kronprinsessan, vilket också är namnet på den bok Hanne-Vibeke Holst skrev, baserad på Sahlin-affären. Handlingen är förlagd till Danmark med Charlotte Damgaard i huvudrollen som Sahlin. Holst inleder boken: ”Kunde det ha gått annorlunda? Borde det ha gått annorlunda? Helvete. Journalister är svin, politiker är svin. Men hon var det inte. Det var hela skillnaden. Och däri låg dramat.”
"Kronprinsessan" är fiktion men att journalister är svin och att intresset för hennes person och kraven på henne var absurda var budskapet i det tal Sahlin höll när hon avgick som vice statsminister i oktober år 1995.
Jag ska få be att säga emot henne. Politiker är samhällets galjonsfigurer och vår upptagenhet med kvaliteten i deras handlingar är oftast sund. Vi vill veta om de som har makt är oärliga eller pålitliga, för också dolda avsikter styr världen.
I egenskap av fotograf på en lokaltidning väntade jag i början av 2000-talet tillsammans med ett gäng socialdemokratiska damer på Göran Persson som kom på besök i kommunen. Damerna var från ett kvinnoförbund, pensionärer med rosor i handen som talade om ”partiet” förr och om sin desillusion över Monas arrogans och snarstuckenhet i samband med hennes avgång.
Säkert berodde deras reaktion delvis på att hon är kvinna. Kvinnorna ur arbetarklassen förväntas vara dygdiga och domen är hård om de inte är det.
Sahlin återkommer i boken ofta till ”jämlikhet” och hur den skandinaviska modellen, som utjämnar klyftor, skapar ett samhälle med förtroende mellan människor, vilket är bästa myllan för välfärd.
Forskning stöder henne och socialistisk ideologi tog oss ur fattigdom och förtryck. Vad Sahlin aldrig tycktes förstå när hon ”tog förskott på lönen” och orsakade damernas sorg var att hon med det egna beteendet svek de ideal hon själv åberopar som socialdemokratins styrka. I Sverige avsätter vi inte politiker för att de är otrogna utan för att de slarvar med våra gemensamma pengar. Vår lutheranska inställning är klok – den är vad som skapat tillförlit mellan makthavare och folk.
"Möjligheternas land" är precis som Lorenzettis fresk och Holsts roman dikt. I elva kapitel predikas för de redan frälsta. I de värsta styckena serveras propaganda, i de bästa information. ”En personlig bok” står det på baksidan och det hoppas jag är lögn för det skulle betyda att Sahlins personlighet är på nivå med en klippdockas.
”Nu vill jag byta färdriktning” säger hon i förordet och vore hon en av dygderna så vore hon viljestyrka. Hennes ledaregenskaper och erfarenheter och framför allt hennes vilja att förändra påpekas genomgående i "Möjligheternas land". Sahlin satt i riksdagen som 25-åring, hon har varit statsråd, flerfaldig minister och vice statsminister – enligt boken ständigt beundrad i alla kapaciteterna. Men hur har hon förvaltat sitt inflytande? Alliansens Sverige som hon så hårt kritiserar har hon själv varit med att bygga.
I illa styrda länder finns inga möjligheter till ett gott liv utom för det fåtal som förtrycker de andra. Lorenzettis fresk visar hur politik är avgörande för våra liv. "Land ska med lag byggas" låter högtravande men frihet för vargar är död åt lammen – vi glömmer det ibland.
Valvindarna blåser in med hösten, det finns en tvekan, hos många just nu, som väntar på beslut.
Hanne Vibeke Holst avslutar "Kronprinsessan" med orden (och här har jag har bytt ut Charlotte Damgaard mot den person som inspirerade till henne):
”… nog vore det synd om Mona Sahlin gick till historien som den första kvinnliga statsminister Sverige aldrig fick”.

Mojligheternas land – Min vision för Sverige

Mona Sahlin
Norstedts
Gå till toppen