Landskrona

Viarpsandan får alla att trivas

Regnet hänger tungt i luften, vattenpölarna trängs på gårdsplanen likt prickarna på en Mary Quant-kreation när vi kommer fram till Viarps Kör- och ridklubb. Det blåser snålt och vi tar oss snabbt in i stallet där hästarna precis fått eftermiddagsfoder och energiskt tuggar på höet.
Alla trivs i Viarp. Mia Malmqvist och Susanne Johannesson berättar gärna om klubbens verksamhet. Katen Kompis vill helst in i stallvärmen till skimmelstoet Vie och shettisen Simba.Bild: Roland Bengtsson HD/NST
Katten Kompis föredrar också stallvärmen och lirkar sig in genom den minimala springan. Som alltid, när hästarna vilar, råder det en behaglig och avkopplande stämning i stallet. Ridskolechefen Susanne Johannesson och Mia Malmqvist, hårt engagerad medlem, kommer efter en stund.
De båda tjejerna tycker att vi borde skriva något om all den verksamhet som finns på VKRK. Och det är svårt att säga emot. Med 550 medlemmar, 350 ridande elever varje vecka och många engagerade föräldrar och anhöriga har inte världens enklaste förutsättningar.
– Nej ligger man nästan en mil från Landskrona centrum ute på landet krävs det en del för att det sak fungera. Det går inte att åka stadsbuss hit utan framför allt de unga ryttarna måste få skjuts. Sedan är ju lokalerna inte riktigt up to date, säger Susanne Johannesson.
Dialogen förs med Landskrona kommun om att klubben ska få möjlighet att genomföra sin viktiga uppgift i drägliga lokaler, något vi återkommer till i en annan artikel.
Men som i alla andra sammanhang när hästfolk är involverade så pips och gnälls det inte speciellt mycket. Man kavlar upp ärmarna och jobbar på ännu hårdare när så krävs. Hos VKRK finns inget som tyder på en stagnerad verksamhet, snarare tvärt om.
– Absolut, vi har märkt ett klart ökat intresse för ridsporten. Detta trots att vi ju slåss om de aktiva med en mängd andra föreningar och aktiviteter. Jag tror det är den berömda Viarpsandan som skördar framgång, säger Susanne Johannesson.
Ja något tycks det vara, trivseln sitter i väggarna. Alla jobbar åt samma håll. Även om det skulle behövas några ideella krafter ytterligare så fungerar det. Nu funderar Susanne och Mia på en av årets stora händelser, Julbasaren med det ridande luciatåget.
Men innan dess är det dags för höstlovet.
– Det blir massor av aktiviteter den kommande veckan. Vi ska i år bland annat ha lite kurs i tömkörning. Förhoppningsvis ska det bli ett ökat intresse för körning. Något som legat för fäfot de senaste åren, säger Susanne.
En av de som ska bidra till att körningen blir populär igen är shettisen Simba och hans kompis Skrållan.
– Vi fick dem av ett dödsbo, säger Mia Malmqvist medan hos gosar med Simba som helt klart njuter av uppmärksamheten.
– Vi var lite tveksamma till om vi skulle ta emot hästarna. Dels är de små och vi har inte så många små barn som rider. Det gäller ju att ha lönsamhet i verksamheten. Vi måste ha ett visst antal lektionstimmar för att hästen ska löna sig att ha i verksamheten, säger Susanne.
Men Simba och Skrållan har mer än motsvarat förväntningarna. Ponnyhästarna är mycket populära och har dessutom visat sig vara utmärkta körhästar. Tillsammans med de båda fjordingarna Fabian och lilla runda Filippa Ester ska de vara med i undervisningen i tömkörning.
Mia och Susanne berättar om kommande tävlingar i dressyr ingående i ponnyallsvenskan den 7 november. Om tävlingen i det som kallas Regionalhäst den 20 november. Mycket är på gång.
Vi stannar till utanför en box där ett skimmelsto med namnet Vie står och tuggar på sitt hö. Hon är inte speciellt intresserad av att klappas utan koncentrera sig på det viktigaste som finns i en hästs liv, maten.
– Henne kunde vi köpa för pengarna vi tjänade på att hjälpa till med att vakta toaletter och cykelparkeringar på Landskronakarnevalen i fjol, säger Mia Malmqvist.
Totalt har klubben nu 26 hästar. Privata hästar få inte plats men de och deras ryttare får gärna hyra ridhusen och träna i.
Gå till toppen