Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"I dag var första gången jag var på socialen"

I sin tvåa i Helsingborg sitter Lill Ekdahl och prickar av listan med handlingar som hon måste komplettera för att söka försörjningsstöd.

– I dag var första gången jag var på socialen. Det är inte de som ska ta hand om mig när jag är sjuk men efter avslagen från Försäkringskassan har jag inga andra alternativ.
Hon hade själv jobbat som handläggare på Försäkringskassan i 27 år när hon blev sjukskriven för utmattningsdepression 2002.
– Sedan dess har jag försökt komma tillbaka i arbete gång på gång utan att lyckas.
I våras arbetstränade hon tio timmar i veckan på eget initiativ men fick avbryta när hon blev sämre. Då skrev Arbetsförmedlingen: "Bedömningen är därför att Lill inte har någon som helst arbetsförmåga varken i reguljärt, anpassat eller skyddat arbete".
Första september blev Lill Ekdahl utförsäkrad från sin tidsbegränsade sjukersättning och slussades tillbaka till Arbetsförmedlingen och programmet för arbetslivsintroduktion. Med sig hade hon ett medicinskt utlåtande som påtalade risk för försämring om hon jobbade, dessutom hade läkaren just sagt till henne att det var dags att acceptera att hon inte kunde mer. På Arbetsförmedlingen fick hon höra "vi har redan testat allt vi kan göra för dig" men skrevs ändå in och fick aktivitetsstöd eftersom det är så "reglerna är". Det enda Arbetsförmedlingen kunde erbjuda var några samtal med en arbetspsykolog som konstaterade att hon behövde vila och lugn.
För att klara december, då programmet var slut, har hon fått låna pengar av sin yngsta dotter, sålt lite husgeråd och bett om uppskov på några av räkningarna.
– Jag kan inte låna av mina barn fler gånger. Nu riskerar jag att hamna hos kronofogden, jag kan se mig själv som hemlös i andra änden. Det kan inte vara möjligt att det ska vara så här.
Hon beskriver känslan av panik inför sin ekonomiska situation och hur svårt det känns att bli misstrodd.
– Jag är en person som alltid velat göra mitt bästa. Under alla år tills jag blev sjuk jobbade jag samtidigt som jag var ensamstående med tre barn.
Veckan innan jul kom nästa nederlag. Försäkringskassan menade att det inte fanns tillräckligt underlag för sjukpenningen hon hade sökt och att hon snarast borde ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.
– Jag kan komplettera min ansökan till tredje januari, det hoppas jag mest på nu. Helst vill jag inte ha permanent sjukersättning, jag tror fortfarande på att bli frisk även om det kan ta lång tid.
Arbetsförmedlingen kan inte kommentera enskilda fall men Catrine Hagelborg som arbetar med programmet för arbetslivsintroduktion säger att det kan finnas två orsaker till att någon hamnar i samma sits som Lill Ekdahl.
– Vårt regelverk och Försäkringskassans nya går inte alltid hand i hand och därför kan det uppstå glapp. Det kan också handla om att de medicinska underlagen är för dåligt skrivna. Totalt handlar det om ett fåtal personer.
"Av de som blir utförsäkrade finns hälften inom vår målgrupp för psykisk ohälsa, det är de som drabbas hårdast. Utbrändhet är subtilt och tas inte på allvar trots att det finns vetenskapliga bevis för det. Istället för rehabilitering ramlar de ur systemet. I ett allt hårdare samhälle där många av de som drabbas är kvinnor och de ställs utan ersättning så blir de nästan hemmafruar, det känns som att vi går bakåt."
Annika Bostedt, projektansvarig inom arbetsmarknad och rehabilitering på Riksförbundet för social och mental hälsa.
Gå till toppen