Nyheter

Klipp och klistra - hobbyindustri som blomstrar

Ingen skaffar en hobby för att bli rik. Däremot kan man tjäna pengar på andras hobbypysslande. Mitt i vårt digitala tidevarv konsumerar vuxna människor så mycket klipp- och klistramaterial att grundaren till Panduro hobby har kunnat köpa sig en splitter ny Ferrari. I nordvästra Skåne skapas nya jobbtillfällen och det är bara en tidsfråga innan scrapbooking når universiteten.

På Knutpunkten i Helsingborg finns en av Pressbyråns elva största butiker med över 2000 magasinstitlar. En allt större sektion har framsidor fyllda av garnrullar, tuschpennor och broderier. Den kreativa hobbysektorn är på frammarsch och uppkomlingen är scrapbooking, en hobby som kom till Sverige från USA i början av 2000-talet. Det finns hela elva tidningar om papper och stämpeldynor.
För en oinvigd kan det te sig lite märkligt med vuxna som klipper och klistrar fram collageliknande skapelser utan annat syfte än att det ska bli fint. Lite fördomsfullt kan man fråga sig varför man lägger ut hundra- ibland tusentals kronor i månaden på att köpa rosa silkesband att klistra på mönstrade pappersark. Och varför har så många fastnat för stämpeldynor just nu, i en tid fylld av smartphones.


Det är inte precis som it-boomen, men scrapbooking har på relativt kort tid gjort pappersavdelningen till en av de största på Panduro hobby och skapat flera nya jobb bara här i Skåne. Det finns specialbutiker i bland annat Helsingborg, Örkelljunga och Hörby. Två gånger om året anordnas en scrapmässa som har växt sig så stor att den har flyttat från Idrottens hus till Sundspärlan.
– Jag föll som en fura, säger Helena Björk som öppnade butiken i Helsingborg för sex år sedan.


Idén fick hon i USA där hon bodde med man och barn. En väninna introducerade henne till tekniken som innebär att man dekorerar pappersfoton, ett sätt att göra något beständigt av digitala bilder. När hon flyttade hem fyllde hon en halv container med produkter att sälja i Sverige. Hon spred information via nätet och på ingen tid hade hon en kundkrets.
– Jag trodde på idén, såg egentligen inga hinder, men var ändå chockad att det gick så bra meddetsamma.


2005 startade hon en grossistverksamhet och även den gick bra. I dag har hon sålt båda verksamheterna, det blev för mycket med tre barn och två företag. Hon har fått mer tid till det egna scrappandet och hon har nyss gett ut en bok med inspiration från svenska designers.
– Om ett av barnen säger något roligt så gör jag en bild av det. Jag gör det bara för mig själv och för barnen, de älskar det.


En som vet mycket om svenskarnas hobbyskapande är Jörgen Panduro, grundare till Panduro hobby som startades på 1950-talet i Danmark. Jörgen har formellt lämnat över till sina tre söner, men är fortfarande aktiv som rådgivare. Han är dagligen på huvudkontoret i Malmö och han åker på mässor för att hämta inspiration.
– Det ligger i tiden att ägna sig åt sitt hem. Tidigare städade man undan stickningar och handarbeten. Nu ska det ligga framme, det är status att syssla med något som inte är tv och dator.


Scrapbookingbutiken i Helsingborg drivs numera av Eva Ingers. Hon har tidigare varken ägnat sig åt handarbete eller pyssel, men hittade scrapbooking när hon för några år sedan aktivt sökte efter en hobby. Hon googlade och fick upp butiken i Helsingborg. Efter ett första besök kände hon direkt att det var rätt. Hon blev som förälskad i de mönstrade papperna och på uppstuds anmälde hon sig till alla kurser som fanns.
– Man mår så bra när man gör det här. Hobbyn skapar ett lugn, förklarar Eva Ingers.


En tid därefter hittade hon hela butiken på Blocket och köpte den.
– Det här med att dekorera och göra vackert är väldigt stort. Många följer programledaren Martha Stewart på webben. Hon gör ju både scrapbooking och cupcakes.


När Panduro hobby startade på 1950-talet kom tv. "Nu kan du lägga ner", fick familjen Panduro höra. Sen var det video och vem skulle då ha tid att sy eller sticka? När hemmadatorn blev populär sas att ingen skulle vilja göra saker med papper. I början gjordes också inbjudningskort i datorn, men de blev ganska lika varandra och fram växte en marknad för det handgjorda och personliga.
– Det är fascinerande att teknikutvecklingen inte har haft någon betydelse på försäljningen, säger Jörgen Panduro.


Att hitta en siffra som bekräftar att det är fler som hobbyskapar i dag än för tio år sedan är svårt. De som ägnar kvällarna åt att göra pärlplattor är inte organiserade på samma sätt som fotbollspelare, det finns inget riksförbund för scrapbooking. Panduros utveckling kan dock ge en fingervisning.
När Jörgen Panduro tog företaget till Sverige 1962 hade de en butik, i dag har de 60. På 70-talet startades en i Stockholm, på 80-talet en i Göteborg. På 90-talet tillkom de i snabbare takt, men den riktiga boomen kom efter millenieskiftet. Över hälften har startats det senaste decenniet, senast en i Tyskland.
– Våra marknadsandelar är nog desamma, men i dag är många fler intresserade. Kundkretsen är bredare, säger Jörgen Panduro som i fjol kunde köpa sig en ny Ferrarri att ställa bredvid Rolls Roycen och de två Mercedes-bilar han redan har.


Det finns flera förklaringar till varför den kreativa hobbymarknaden har växt. Jörgen Panduro nämner det faktum att i princip alla svenskar har växt upp med dagis.
– När min far startade kände ingen till våra produkter. I dag har alla fått kontakt med klippa och klistra när de var små. Dagis har gjort att fler vågar göra eget påskpynt, man vågar måla en tavla.


Hobbyskapandet passar också väl in i den starka gör det själv-trenden. Det anses lite fint att göra saker från grunden. I matvärlden står till exempel det tidskrävande surdegsbakande högt i kurs. Det är också enklare att vara kreativ i dag. På 50- och 60-talet var pysslandet mer tidskrävande och det krävde helt andra kunskaper. Panduro sålde emalj och elfenbensbitar för avancerad smyckesmidning. I dag säljer de byggsatser som består av endast två delar. Allt med detaljerade bruksanvisningar. Ett tecken på att hobbyskapandet i dag är mindre kreativt?
– Jo, säger Jörgen Panduro, men nyanserar snabbt svaret:
– Jag har känslan av att kunderna utvecklar sina egna produkter ändå. De kanske följer en mall till en början, men sen gör de till exempel egna färgkombinationer.


De dominerande stilarna inom scrapbooking är nära idealen hos barn i yngre skolåldrarna. Det är mycket romantiska mönster i rosa nyanser. Blommor och pärlor är vanliga dekorationer. En stil som varit populär ett tag är den som kallas vintage eller shabby chic. Den finns med när Panduros produktutvecklare Lisa Löfgren visar säsongens nyheter, men inte enbart.
– Det är också lite busigare nu, tuffare mönster med skalbaggar och insekter, inte bara det jättesockersöta.


I takt med att fler upptäcker scrapbooking har färgerna och formerna breddats. Men för en utomstående är estetiken fortfarande ganska snäll. De "tuffa" små flugorna flyger i prydliga rader bredvid lika prydligt uppradade hjärtan, allt på en ljusrosa bakgrund. Men Lisa Löfgren säger att vi i Sverige ändå är mer neutrala än i USA.
– Du skulle se hur rosa det är på mässorna i USA! Det märks verkligen att det är en hobby därifrån.


Toppen för scrapbookingens popularitet verkar långt ifrån nådd. Mässan på Sundspärlan får fler och fler besökare för varje gång den anordnas och det går bra för de nischade butikerna.
– I USA sysslar var tredje kvinna med det här. Vi har långt kvar till det, säger Eva Ingers.


Panduro hur expansionsplaner, men så stora som Ikea vill de inte bli.
– Nej den ambitionen har vi inte. Våra planer är att starta 8-10 butiker per år i Danmark, Norge och Tyskland. Behovet av hobbyprodukter finns inte globalt på samma sätt som möbler, säger Jörgen Panduro.


Man kan säga att det krävs ett visst välstånd för att man ska vilja ägna sig åt en tillbehörskrävande hobby. Scrapbooking är inte billigt.
I en hobbybutik i Örkelljunga går Annette Sjögren runt med en korg på armen. Hon fingrar på pappersark, lägger ner några i korgen och bockar av inköpslistan. På frågan hur mycket hon handlar för blir hon tyst. Det hörs skratt från de andra kunderna i butiken. De är stammisar och känner varandra väl. Efter ett snabbt överslag får Annette Sjögren det till runt 500 kronor i veckan. För att dölja sitt pappersberoende, hon använder själv ordet beroende, brukar hon omvandla pysselfakturan till bensin.
– "Hemskt vad mycket du har kört" brukar min man säga...
Ibland lyckas hon lura med honom till Örkelljunga under förevändningen att de ska till jakt- och fiskebutiken eller titta på husvagnar. När de är framme ber hon att få bli avsläppt i pysselbutiken.


Hon har fått nya vänner, som Christel Jensen från Ängelholm. Sist de scrappade tillsammans höll de på till halv ett på natten. När det är kurser kör de från nio på morgonen till tio på kvällen, ingen vill gå hem.
– Ibland åker jag hit bara för det är kul, fast jag inte ska handla något. Jag tittar mycket på webben, men det är roligare här i butiken. Man vill ju klämma och känna på papperna, säger Christel Jensen.


Annette Sjögren gör en del kort på beställning och då tar hon betalt. Men pengarna äts snabbt upp av nya prylar. Det är wellpappsnurror och små fönar. För att få plats med allt har hon förverkligat det som många hobbypysslare drömmer om, ett eget pysselrum.
– En del papper jag köpt är så fina att jag inte kan använda dem. Jag tar fram dem, tittar på dem och "Näe, för fint", säger Annette Sjögren.


Inger Rosengren som äger butiken i Örkelljunga startade i liten skala för drygt två år sedan. Då hade hon varorna i ett litet rum inne i bostaden. Målet var att kunna försörja sig på nätförsäljningen fram till pensionen. Det gick bättre än så. Nu har hon en större butiksbyggnad i trädgården och en heltidsanställd. Varje förmiddag kommer en lastbil från DHL och hämtar pizzakartonger fyllda av pappersark som ska skickas till kunder runt om i Sverige. Även butikskunderna ökar.
– Örkelljunga är lite utanför. Jag trodde det skulle avskräcka, men kunderna är så goa. De tycker det är trevligt att komma hit.


Scrapparna är en materialkrävande grupp. De vill ha nya papper, nya tekniker. Inger Rosengren tar därför in nytt varje vecka. De enskilda pappersarken och stämpeldynorna lägger hon upp på hemsidan så att kunderna kan beställa. Besökarna berättar att de går in på nätet nästan varje morgon för att se om det har kommit något nytt.
– Tim Holtz är the lord. Han gör såååå fina grejer. Man hänger på hans blogg och väntar på nya grejer, säger Annette Sjögren.


Samma namn nämns i Helsingborg när Eva Ingers visar runt bland alla stämpeltillbehör. Hon håller upp en stämpel i form av ett nyckelhål.
–  Se här. Bara Tim kan sälja ett tomrum för 119 kronor. Allt han gör blir stort.


Just stämplar är en populär teknik, man gör ord som "kärlek" eller "glädje är att ha en vän som du".
– Jag tror många får en nostalgisk känsla av stämplarna. Man påminns om barndomen när man stämplade brevpapper och sånt. Man kommer tillbaka till något grundvärde, säger Lisa Löfgren på Panduro hobby.


I Ljungbyhed bor Anna-Lena Lundin som numera har halva sin inkomst från stämplar. Hon upptäckte att det mest fanns engelska ord och strofer. Hon började designa på svenska och det har visat sig vara en bra affär.Tidigare arbetade hon med väggord.
– Papper och skrivkonst ligger mig varmt om hjärtat. Jag har alltid älskat att leka med typsnitt, letar alltid efter nya, lägger till egna krumelurer.


Scrapparna är lågmälda typer. De ropar inte efter uppmärksamhet i rikstäckande medier, de anordnar inga utställningar. De träffas hemma hos varandra eller i butikerna och skapar tillsammans. Det som framställs behålls inom familjen eller visas på bloggar med namn som "Jennys kreativa hörna".
– Kvinnor har i alla tider samlats kring handarbete. Jag brukar kalla det här för moderna tidens syjunta, säger Ulrika Björk.


På Panduro i Malmö värjer de sig för ordet syjunta. De tror att kunderna skulle ta illa vid sig av det ordet. De vill inte heller kalla det pyssel.
I butiken i Helsingborg får jag samma reaktion på ordet pyssel.
– Pyssel är att nedvärdera. Det här är mer kreativt än pyssel. Det är dokumentation för framtiden, argumenterar Eva Ingers och Ulrika Björk går ett steg längre:
– Pyssel är något som barn gör på förskolan. Det här är ett konsthantverk som kommer att bli ännu mer betydelsefullt i framtiden när allt är digitaliserat.


Utövarna må kalla sig konsthantverkare, men deras alster har ingen riktig motsvarighet inom konstens värld.
– När man diskuterar konsthantverk så brukar papper inte nämnas. Det har inte den traditionen, säger Jonas Rooth som är lektor i konsthantverk på Högskolan för Design och Konsthantverk vid Göteborgs Universitet.
Än så länge, kan tilläggas. Jonas Rooth tror att konsthögskolorna framöver kan få elever som har scrapbooking som sitt konstnärliga uttryck. På samma sätt som graffiti har fått en plats inom konsten.
– Jag tror inte scrapbooking blir en egen utbildningsform, men det kan bli en del av den konstnärliga scenen. Många konsthantverkare ägnade sig åt något pyssel som unga. Det börjar inte med att man som 15-åring säger "jag ska bli konsthantverkare". Det börjar i ett behov att uttrycka sig, jobba med händer och fingrar.


Just det där behovet är kanske kärnan i allt hobbyskapande. Många scrappare har tidigare ägnat sig åt textilt handarbete. Annette Sjöberg som shoppar papper i Örkelljunga är en av dem. Hon har gjort allt från skytte till att sticka, men sedan hon fastnade för de tredimensionella papperskreationerna gäller nästan bara scrapbooking.
– Jag kommer aldrig att överge detta. Det här är det roligaste jag gjort. Min son har sagt att när jag hamnar på ålderdomshem ska man ge mig sax, papper och klister. Då kommer jag bli nöjd.
Gå till toppen