Kultur

Högt flyga språkglädjen

Diana Holmberg om Torbjörn Flygts barnbok "Fruktolösa Tokobertar".

Torbjörn Flygt är en författare med fabuleringsförmåga och formuleringsglädje, två talanger som han nu också ger utlopp i barnböcker.
2009 kom “Fiskplåt och bajsdrakar”, den första kapitelboken om syskonen Anna och Aron, sju respektive fem år gamla, och nu fortsätter han berätta om dem i Fruktolösa Tokobertar.
Titlarna markerar att Flygts språkglädje här får blomma – Anna och Aron gillar att leka med orden och nu när deras kära farmor börjat bli lite förvirrad och dessutom är sparsam med batterier till hörapparaten blir det rena språkdjungeln.
Flygt väljer att berätta med stark framåtrörelse om tokiga och roliga händelser i barnens lilla, trygga värld. Det intresse för samhällskritik som Flygt gett uttryck för i romanerna för vuxna, till exempel “Himmel”, “Verkan” eller genombrottsromanen “Underdog” har han här lagt åt sidan liksom, förståeligt nog, den ironi och cynism som han använt sig av när han skrivit om vuxna för vuxna.
“Fruktolösa tokobertar” utspelar sig under en helg när barnens föräldrar åker bort och lämnar dem hemma tillsammans med två kamrater och farmor, hemlånad från seniorboendet, och hennes rultiga tax Nilsson Bergman. Dessutom dyker det upp en grannhund som glömska Pappa lovat passa just denna helg.  Det visar sig att Farmor inte längre är, eller kanske aldrig har varit, den seriösa och ansvarstagande uppfostrare hennes son och svärdotter antagit och de fyra barnen får lov att improvisera och passa sig själva efter bästa fem-sjuåringsförmåga och fantasi. Farmor har annat att tänka på, till exempel den sura granngubben som smälter som en klatt smör inför hennes charm.
Böckerna om syskonen Anna och Aron är lätt underhållning, roliga och fartiga. De utspelar sig på ytan och därunder finns inte så mycket, lite syskonrivalitet, lite funderingar om vuxnas förutfattade meningar och lite om förhållandet mellan generationerna. Mer action än känslor, alltså.
Inget ont i det, de kan fungera som en lockande ingång i litteraturens underbara värld för de barn man läser dem för. (Som självläsning för små slukare tror jag inte de fungerar på grund av huvudpersonernas låga ålder.) 
Karin Holmströms svartvita illustrationer till “Fruktolösa Tokobertar” är enkla, lättbegripliga och lite gammalmodiga.
Min enda allvarliga kritik är att jag inte tycker barnen pratar som sju- och femåringar.
Deras språk är orealistiskt sofistikerat för deras ålder – men det kan kanske också fungera som öronöppnare.

Fruktolösa Tokobertar

Torbjörn Flygt, Karin Holmström
Rabén & Sjögren
Gå till toppen