Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Piano och orkester i skön förening

HSO:s framförande av Brahms pianokonsert d-moll fick vår recensent att minnas sin ungdom. Samtidigt önskar han dem lycka till på deras turné till Österrike.

Johannes Brahms.Bild: WIKIMEDIA COMMONS
Sedan ungdomsåren har Van Cliburns tolkning av Brahms mörka och vilda första pianokonsert fastnat i mitt sinne, vilket innebär att det inte finns så många andra versioner som duger. Men i torsdagskväll dök en stark konkurrent upp: Helsingborgs Symfoniorkester under ledning av Andrew Manze och med den österrikiske pianisten Stefan Arnold vid klaviaturen. Arnold visade sig besitta just denna förmåga att likvärdigt kunna leva sig in i såväl det demoniska som det lyriska som konserten bjuder. Pregnanta och kraftfulla anslag, inget fjäsk utan raka rör från notbladet. Arnolds spel var dynamiskt och uttrycksfullt, utan större åthävor.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen