Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ännu ett fantastiskt hundbett

Egentligen skulle jag bara vilja fylla den här recensionen med citat från Thomas Öberg. Han är en genialisk ord- och metafor-trollkarl med skarp blick riktad mot både kärlek, bagateller, politik och mänskligheten. Frågan är om ni skulle hänga med? Nä!!
Bild: Arkivfoto: Mats Roslund
Bob Hund på hemmaplan (nåja) är en tillställning med elektricitet i luften. En fredag med spänd förväntan och en egen hejarramsa för syntbastarden Jonas Jonasson, utan mustasch men utrustad med 226 tangenter.
Det går aldrig att räkna bort ett av Sveriges mest pålitliga liveband. Trots en inledning med 4-5 halvinspirerade och lustiga låtval brakar hundhelvetet löst när fantastiska ”Stumfilm” från purfärska albumet ”Det överexponerade gömstället” går igång. Detta sjuminuters-epos framstår som en av gruppens absolut största stunder. Intensitet och panik blandas upp med oväsen, ett drivet komp och Öbergs frenetiska krav att ”få tala till punkt”. Kvällens första knäskakar-moment är ett faktum. Efter detta finns ingen återvändo. Konstigt nog är hitsen som vi hört hundra gånger inte sönderspelade. Till exempel har Pere Ubu-covern ”Ett fall och en lösning” aldrig låtit bättre och lika kraftfull. Efter låten torkar sångaren svetten ur pannan på publiken längst fram. Över huvud taget har entusiasterna på första raden en fysisk upplevelse av rang att minnas. Öberg stödjer sig på dem, sätter en kon på deras huvuden under ”Upp, upp, upp, ner”, delar ut handtag, famntag och kyssar, uppmanar till revolution.
”Vi har inte spelat konserter i 20 år utan repeterat i 20 år för vår första konsert här ikväll”. Det är lätt att ta sångarens konstaterande på orden. Varje spelning känns som om den vore på liv och död. Även om jag vill ha mer av svärtan från det nya Bob Hund blir jag inte besviken. Allra minst när spelningen kröns av favoriten ”Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem…” som vägrar sluta och plockar upp sig själv tre gånger kompad av total allsång. Det är bara att bocka av ännu en klassisk kväll med hunden som vägrar sluta bitas och skälla.

Bob Hund

The Tivoli, Helsingborg
Fredag 25 mars
Genre: Rock
Betyg: 4
Gå till toppen