Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Reykjavik Whale Watching Massacre

Johan Malmberg om den första isländska splatterfilmen.

Islands första splatter inte bara låter som en hyllning till ”Motorsågsmassakern” – i huvudrollen som kaptenen som stävar en grupp turister till havs för valskådning ses självaste Gunnar ”Leatherface” Hansen. En harpun genom bröstet senare och filmens roligaste kuriosa är eliminerad.
Ändå återstår en del. Som att en ondskefull liten familj – en korsning mellan den isländska mytologin och ”The Night of the Living Dead” – plockar valskådare på löpande band på ett öde skepp. Eller att författaren Sjón något överraskande står bakom det illa skrivna manuset, där figurerna handlar horribelt ologiskt även enligt skräckfilmslogiken. (Sen kunde han ha lämnat musan Björk därhän för en gångs skull, nu används hennes gamla cover ”It´s Oh So Quiet” som ett tema som bryter illusionen och påminner om ett annat Island).
Roligast är - den troligen rätt talande - driften med djur- och naturvänner. Och så är fotot helt strålande.
Inte bra, men rätt sevärd ändå.

Reykjavik Whale Watching Massacre

Regi: Júlíus Kemp. I rollistan: Gunnar Hansen, Pihla Viitala, Nae Yuuki, Miranda Hennessy Terence Anderson. Längd: 1 tim, 30 min. (Njutafilms)
Betyg: 2
Gå till toppen