Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Ständigt i rörelse

Stig Hansén läser Åke Sandstedts "Argentinska berättelser".

Åke Sandstedt har skrivit en bok som tar oss med till Argentina.Bild: Scanpix
Lyssna på det som inte uttalas. Sök tillfällen när en mild gåtfullhet sprider sig inom oss.
Så låter Vejbystrandbon Åke Sandstedts hållning och det är mycket som hörs i den. Argentinska berättelser ser till att vi får syn på kvinnan som sitter längst ut på en av bänkraderna på föreläsningen. Vi ser en son och en mor och ett dödsbud. Vi ser någon som går av tåget ”när berättelsen gör sig påmind”. Vi ser breven som inte avslöjar något om någons reaktioner. Och vi hamnar i hur det känns när någon blir ”viss om berättelsernas milda kraft”.
Sandstedt inleder sina historier med rörelser: någon kommer in, säger något, gör något. Genom det som sker ska vi förstå hur tänkandet går – så är tänket.
Det leder till något behagligt tillbakalutat och det blir inte så mycket snackande. Bilderna följer på varandra, blicken är ofta tydlig, ”ingen kunde undgå att se”.
Efter ett tag lockas jag ändå allt mer av det som befinner sig i utkanten av synfältet. Men just som vi är på väg ut i den spännande marginalen blir Åke Sandstedt för kär i att sitta inne i folks huvuden och börjar berätta om när andra inte vet vart de är på väg. Han slutar lita på hållningen han saluför så hårt i inledningen, alltså det som jag tidigare nämnde, att vi ska förstå hur tänkandet går genom att se hur de beskrivna agerar.
Därmed böljar boken: inledningen lockar, mittberättelserna föser läsaren åt sidan, och först på upploppet, när vi får se breven skrivna till stora författare, ljuder tonen länge. Det är då någon ”på måfå” svänger in på en gata och låter ”den leda honom vidare” och jag själv får skriva fortsättningen.

Argentinska berättelser

Åke Sandstedt
Vulkan
Gå till toppen