Landskrona

Storsamlare visar veteraner

Gillar du gamla grejor som minner om hur det var förr? Då kan det vara läge att åka till Viarps gårdsmuseum när det är öppet hus den 14-15 maj.

Om du tar vägen genom Härslöv, fortsätter mot Ottarp och så småningom vänder uppför backen i vägen som skyltas "Eskatorp", så hamnar du mitt i historien. Uppe på krönet, med imponerande utsikt åt alla håll, bor Anita och Ingemar Persson.
Riktigt klara kvällar, när solen står på ett visst sätt, kan Turning Torso i Malmö skymtas. På avstånd syns Söderåsen.
Men hos paret Persson handlar det inte bara om utsikt – utan också om insikt. Så att säga.
För inne i ladugårdsbyggnaderna, på ungefär 1200 kvadratmeter, har de samlat ett rejält stycke svensk lantbrukshistoria. I en del ett 50-tal veterantraktorer, den äldsta är från 1934, redskap, prylar och pryttlar, gamla bensinpumpar och verktyg och egentligen allt det där som förr behövdes och nyttjades för att en gård skulle fungera i alla avseenden. I en annan del ett svenskt lantligt hem från äldre da'r, med rustika möbler, spetsvirkade gardiner, snirkligt finporslin, klassiskt krämgula grönkantade skålar och tillbringare från Kockums, och skorna innanför dörren och på väggen så klart en broderad bonad som förespråkar att "Egen härd, Guld värd".
Viarps gårdsmuseum, som Ingemar och Anita Persson kallar stället, vittnar om ett gediget intresse. Redan 1988 började herr'n i huset samla på traktorer.
– Jag var på ett ställe och jobbade och där stod en gammal traktor, som jag undrade vad de skulle göra med och de sa att jag kunde få den. Och sedan har det bara fortsatt, säger Ingemar Persson.
De har bott på gården sedan 1970, båda två kommer från trakten. Gårdsmuséet har funnits sedan 1998. Anita Persson är den som står för hushålls- och boendedelen av muséet. Hennes samlande började i mitten av 1990-talet. Någon egentlig åldersgräns för hur gamla, eller snarare nya, grejorna måste vara som tillfogas de övriga, har hon inte.
– Fast jag är född 1951 så det ska ju helst vara äldre än så, säger hon och skrattar.
För Ingemar Persson är samlandet och muséet en fin hobby, som dessutom gör att han träffar en massa trevliga och roliga människor. För hustrun handlar det mycket om glädjen över att se besökarna bli nostalgiska och att föra kunskapen om hur man levde och verkade förr, vidare.
Det allra mesta i samlingarna är skänkt. Ingenting av det som de får säljs vidare. Däremot har någon bytesaffär gjorts.
– Det finns dem som får syn på något de vill ha, tar upp börsen och slår med den. Men stoppa ner den igen, säger jag då, för här säljs inget. Just därför får vi ju förtroendet också från folk som vill skänka grejor hit, säger Ingemar Persson.
Som till exempel den gamla tanten, som egentligen skulle ge bort det mesta av sitt bohag till en loppis, då hon träffade på Perssons, som mer än gärna tog emot sakerna.
– Sedan kom hon hit och fick se hur vi ställt upp det här, vi hade dukat upp vid bordet och det såg ut som hemma. Åh vad hon levde upp när hon fick se sina grejor här. Vi skickar fortfarande julkort till varandra, berättar Anita Persson och ler stort.
Eller farbrorn som skänkt sin traktor och kom till Viarp en dag.
– Han undrade om han fick hälsa på sin gamla traktor och köra en runda. Så det gjorde han och han sken som en sol, säger Ingemar Persson.
Den 14-15 maj arrangeras Veterandagar med öppet hus på Viarps gårdsmuseum. Mellan klockan 10 och 15 kan samlingarna beskådas. Dessutom visas bland annat hur man harvar, sår, tröskar, krossar sten och startar en tändkulemotor.
Gå till toppen