Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sumpan nästa för färgstark präst

På torsdag kväll avtackas Marie Rehnstam efter mer än 13 års tjänst i bygden, år som präglats av stor yrkesglädje men också av stor tragik.

Nu är det dags för familjen Rehnstam, mamma, pappa och tre barn, att upptäcka nya världar. Flyttlasset går mot Stockholm, den 13 juli närmare bestämt, åtta på morgonen.
– Om någon vill komma som flytthjälp är det välkommet!
Marie Rehnstam är snabb i tanken, har lätt för att prata. Hon har nära till leendet och skrattet och beskriver sig som i grunden en glad person – vilket förstås inte betyder att hon är fri från grubblerier.
– Egentligen har jag grubblat sedan jag var väldigt, väldigt ung, så pass att mina föräldrar ibland var riktigt oroliga.
Svenska kyrkan har funnits livet genom som fast punkt. Den frikyrkliga miljön är också bekant mark, framför allt Pingstkyrkan. En längtan efter att bli präst växte fram.
– Jag kommer ifrån Ökna, två och en halv mil öster om Vetlanda i mörkaste Småland. När jag flyttade till Lund för att börja läsa religionsvetenskap slog det mig att jag nog överhuvudtaget aldrig hade träffat på en kvinnlig präst hemomkring.
Efter att ha varit pastorsadjunkt i Kropps pastorat blev hon kontraktsadjunkt inom Bjuvs pastorat. Det var i Billesholm när en av hennes uppgifter var att arbeta med ungdomsfrågor som hon sammanstrålade med maken Jan som då var yrkesvägledare inom skolan, syo. De hade bara känt varandra i sex månader när de beslöt sig för att gå till altaret.
– Det är nog bara ett av alla de par som jag har vigt som har slagit det, säger Marie Rehnstam.
När Lunds stift ville ge en präst särskilt ansvar för att anknyta till idrottsvärlden fick Marie Rehnstam frågan. Ett nära samarbete med Lennart Uddling, präst i Lerberget, tog sin början.
– Vi flyttade till Viken 1994. Två år senare föddes våra tvillingar och när jag kom tillbaka efter mammaledigheten var min tjänst förlagd till Väsby. Det kunde inte bli bättre; att bo i Viken och jobba i Väsby.
Nu var hon inte bara församlings- och idrottspräst, nu blev också skolan hennes ansvar. Under en period var hon tvungen att skriva upp allt hon hade att sköta i ett stort block, "livrädd", som hon säger, för att glömma bort något.
Under åren i Bjuv var hon naturligt nog, genom sitt ungdomsengagemang, den präst som kopplades in när en pojke avled av en överdos. Kort därefter begicks det brutala mordet på Thomas Michelsen på en skolgård i Bjuv. En händelse som på olika sätt prövade både Marie Rehnstams person och familj.
– Jag gick så otroligt upp i arbetet. Helst vill man ju dela sådana dramatiska händelser med människor som själva är inne i det. Så jag sa väl inte så mycket hemma. Men det lärde jag mig, att det måste man, man måste sätta in sin partner i vad det är som händer, även om det självklart inte går att berätta allt.
Yrkeserfarenheten som hon fick genom krisarbetet med ungdomar skulle hon tråkigt nog få nytta av ganska snart igen. Mordet på Juliana Olteanu begicks i Höganäs i december 1998. Mindre än tre år senare mördades trettonåriga Josefine Boo av en två år äldre kamrat. Marie Rehnstam har också lyssnat till många ungdomar som känt det meningslöst att leva och har stöttat omgivningen när någon har valt att sätta punkt.
Erfarenheterna har hon sammanfattat i två små böcker, tänkta att användas i kris.
– De är väldigt kortfattade. Om man befinner sig i kris orkar man inte läsa så mycket.
Hon har många gånger fått frågor från lärare och andra som: "Vad tror du om att göra så här?" eller "Vågar man säga detta?". Många vill hjälpa till men känner sig osäkra inför den för de flesta helt nya situationen.
– Jag har nästan alltid svarat att "det där blir jättebra". Själv går jag mycket på intuition. Det som känns bra är oftast bra. Vi människor är gjorda för att klara väldigt svåra händelser.
Vid det här laget har hon varit präst i 21 år, hade inte hunnit fylla 25 när hon avlade examen. Även om det på många sätt känns kluvet att lämna Kullabygden, inte minst för att de äldsta barnen, en dotter och en son, ska börja i nian till hösten, kan Marie Rehnstam tycka att det är bra att hon nu "tvingas" flytta. Flytten är föranledd av att maken fick nytt jobb på Skolverket i Stockholm. Själv blir hon komminister i Sundbyberg, "Sumpan" och yngsta dottern ska börja i första klass.
När samtalet kommer in på gammalkyrklighet berättar Marie Rehnstam att hon har svårt att förstå dem som förespråkar en bokstavstrogen tolkning av Bibeln.
– Gud försåg oss med en hjärna – använd då den! Det är meningen, för annars hade vi inte fått någon.
Lämnar:
... Skåne efter 21 år som präst, varav 13,5 år i Viken och Väsby.
... villan i Viken för en 60 kvadratmeter mindre villa i Hässelby.
Avtackas: I Vikens kyrka 18.30 torsdagen den 16 juni under festliga former.
Spelar: Piano.
Talang: Gillar att showa.
Sista arbetstillfället: 10 juli med konfirmation.
Gå till toppen