1962 hade Siri Derkert (1888 -1973) representerat Sverige på konstbiennalen i Venedig och tre år senare, 1965, invigdes hennes 145 meter långa "Ristningar i naturbetong" på Östermalms tunnelbanestation. Derkert var på 60-talet en etablerad och hyllad konstnär. Men många var de – politiker, journalister med mera – som ansåg Derkerts konst vara, i värsta fall, vedervärdig vänstervriden propaganda och i bästa fall, stillös och intetsägande modernistisk konst.