Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Patrik Pettersson: Inte för nära om Utøya

Det har bara gått två veckor sedan Anders Behring Breivik fick en stor del av Norges befolkning att sätta gråten i halsen. Att göra en dokumentär om Oslobomben och skjutningarna på Utøya kräver därför precision och eftertänksamhet. I lördags visades NRK:s dokumentär på norsk tv, i går på SVT.
Norsk public service gör en god insats i dokumentären. De går inte för nära, exploaterar inga offer, drämmer inte till med överflödig dramaturgi. De ger en redovisande berättelse om vad som hände, som ett erbjudande till tittarna att återigen repetera för sig själva för att så småningom kunna gå vidare.
Främst är det kontrasterna som träder fram i dokumentären. Det är en ö där ungdomar träffar vänner för livet, formas till samhällsmedvetna medborgare, spelar gitarr och sjunger sånger om kärlek. Men det blir också en riktig helvetesö fylld av skräck. NRK lyckas få tittaren att känna den osannolika kombinationen.
Dokumentären börjar med bilder på grått vatten och en ö i regndis: “Det var en av dessa typiska sommardagarna, där Utøya låg och badade i regn.” Redan där sitter klumpen i halsen.
Vi får följa med före detta statsministern Gro Harlem Brundtland när hon tar den lilla färjan över till ön. Regnet strilar ner och hon bär regnkläder.
Sedan flimrar tältlägret förbi. Klumpen i halsen växer sig starkare.
Vi får se klipp från tv-sändningarna från både Oslo och Utøya. Många av bilderna känner vi igen sedan tidigare. Det är de utbombade husen i Oslo och helikopterbilderna från när Anders Behring Breivik skjuter på de levande måltavlorna i strandkanten.
Och så får vi höra främst två unga tjejer berätta om vad som hände på ön.
Rebekka Hennum är en av ögonvittnena. Hon vill framför allt kalla Anders Behring Breivik feg: “Att han kom till Utøya där det fanns nästan 700 ungdomar som är helt försvarslösa på nästan alla sätt, det är så fegt. Jag har inte ens några ord för det.”
Det andra ögonvittnet, Frida Ripland Moberg, säger: “Jag har ett fantastiskt liv, det är bara att njuta av det. Jag har en framtid för mig. Jag ska bli gammal, jag ska växa upp. Jag är så glad att jag får chansen nu, för den höll jag på att mista”.
Intervjun med de unga ögonvittnena på ön blandas med fler tv-bilder. En kille intervjuas strax efter massakern. Han skakar i hela kroppen och han pillar sig nervöst på halsen och i håret. Han darrar på rösten.
Det blir närgånget, men också mänskligt och vördnadsfullt. NRK överdramatiserar som sagt inte, och det är jag och troligen hela Norge tacksamma för.
Tack SVT för att ni var så snabba att köpa in dokumentären om Oslobomberna och Utøyamassakern!
Danska DR1 försöker troligen slå reprisrekord när de sänder konsumentprogrammet “Obs” som repris från 2006. Undrar just vad Plus-Sverker kastade i soptunnan 2006.
I kväll ser jag första delen av “Lykke”, som beskrivs som en dansk depressionskomedi. Serien består av tio delar inspelade 2010. På SVT1 klockan 21.
Se på webben!

Mycket sevärd serie som utspelar sig kring aids i 80-talets New York – “Angels in America” med Al Pacino och Meryl Streep. Finns på SVT play om du missar det på torsdagskvällarna.
Gå till toppen