Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ängelholm

Om att hamna i mediebevakningen

Mannen som försökte bygga en kärnreaktor i sin lägenhet i centrala Ängelholm blev en världsnyhet. När han inte gick att nå hamnade en del av fokuset på journalisten som hade pratat med honom.

Bild: Privat
Som journalist är man van att se sitt namn och sin lilla bild i tidningen, visst. Vi ställer frågor och förväntar oss att få svar från politiker, tjänstemän och allmänhet. Jag försöker vara medveten om att de som ska svara kanske inte alltid är bekväma med det. Jag var beredd på att 31-åringen som hade försökt bygga en kärnreaktor i sin lägenhet skulle bli lite tveksam när jag ringde. Men han svarade på mina frågor och jag fick de detaljer som jag inte kunde få från myndigheter där det rådde sekretess.
Mindre förberedd var jag på att bli ställd på andra sidan. NST publicerade inte 31-åringens namn så när utländska medier började uppmärksamma historien var det närmast till hands att kontakta mig. Jag hade ju pratat med mannen med det konstiga experimentet.
Stora nyhetsmedier från USA och Storbritannien började ringa för att intervjua mig. Jag skulle berätta om 31-åringen, vad han sagt och hur allmänheten i Sverige har reagerat. I förberedelserna fick jag berätta hur Helsingborgs Dagblad uttalas och var i Sverige Ängelholm ligger. Jag hade fortfarande nyhetspuls och nej tack dök inte upp bland svarsalternativen i mitt huvud under det första samtalet.
Sedan började jag fundera.
För det första har jag lite svårt för journalister som intervjuar journalister. Jag tycker att det ligger i yrkets natur att vi ställer frågor och att någon annan då får stå för svaren.
För det andra hade jag skrivit i min text vad mannen sagt. Många pratade om historien, men ingen som vi har mött verkar rädd eller orolig och reaktionerna var väl mest fascination. Vad kunde jag tillföra till andra mediers nyhetsrapportering?
En halvtimme innan det var dags för en liveintervju i BBC World som sänder över hela världen, hittade de 31-åringens nummer. De kunde ställa sina frågor till den som hade svaren och jag kunde, för första gången på fyra dagar, känna pulsen lägga sig lite.
Gå till toppen