Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ängelholm

Kärnkraft i köket fick en hel värld att häpna

Richard Handl är ängelholmaren som blev världskänd när han försökte bygga en kärnreaktor i lägenheten. Han har börjat vänja sig vid uppmärksamheten nu, och på tanken att aldrig få klyva några atomer. Men mest av allt vill han bara må bra igen så att han äntligen kan börja plugga.

Telefonen ringde. Det var polisen.
– Jag satt framför datorn när de ringde. De sa att jag skulle komma ut långsamt med händerna ovanför huvudet.
Richard Handl gjorde som han blev tillsagd. Nere vid ingången stod polisen och några män från strålsäkerhetsmyndigheten. Två män med geigermätare kom fram och började scanna av honom. En granne råkade passera. Sedan leddes han ut till en polisbil. Där fick han sitta i två–tre timmar.
– En polis satt och vaktade mig. Vi pratade om lite allt möjligt. Han tyckte att mitt projekt lät intressant. Sen kom en annan polis och sa att jag var gripen för brott mot strålskyddslagen. De körde mig till arresten i Helsingborg.
Sjutton år tidigare. Richard Handl har precis börjat högstadiet i Magnarp. På schemat står nu för första gången ämnena fysik och kemi. Ett intresse föds, och när det är dags för gymnasieval väljer han naturvetenskaplig linje på Rönneskolan. Av sin pappa, som är apotekare, får han kemiböcker.
Men allt går inte helt bra på Rönneskolan.
– Jag började må dåligt och drabbades av en depression.
Trots knaggliga betyg tar han studenten och börjar jobba på en fabrik. Efter några år kommer problemen tillbaka och han sjukskrivs.
I samma veva får han upp intresset för internetforumet Flashback.
– Jag tyckte det var intressant att diskutera med folk. Man kunde ställa frågor och ibland också hjälpa till.
Richard Handl hänger uteslutande på forumdelarna som behandlar kemi, fysik, psykiatri och medicin. Kemiintresset är större än någonsin. Richard Handl drömmer om att utbilda sig till sjukhusfysiker. Men för det behöver han läsa upp betygen. Och må bättre.
Han samlar på grundämnen, införskaffar kemikalier och glaskärl i antal som skulle kunna förse ett helt kemiklassrum. Han tycker om att experimentera. Men det är inte förrän mot slutet av förra året som han bestämmer sig för att satsa på ett ordentligt projekt.
Att bygga en kärnreaktor är faktiskt inte så svårt, åtminstone inte i teorin. För att generera ström skulle man behöva en turbin och en generator, så det är uteslutet. Richard Handl har ett annat mål med projektet: att klyva atomer.
Han vill skapa uran-233 och plutoniom-239. Förstnämnda har en halveringstid på 1,6 miljoner år. Sistnämnda är huvudkomponenten i kärnvapen.
Han läser i böcker och gör teoretiska experiment. Genom att pilla sönder brandvarnare kan han utvinna det radioaktiva grundämnet americium. Tungt vatten – som han egentligen behöver för att styra neutronhastigheten när han väl lyckats skapa ett neutronstrålande ämne – är omöjligt att få tag på. Men grafit borde ju också fungera.
I slutet av maj gör han ett experiment som han hoppas ska skapa neutronstrålning, den viktigaste beståndsdelen. Genom att blanda americium, radium och med svavelsyra borde det gå. Han utför experimentet på spisen.
– Något gick fel, jag vet inte vad. I vilket fall så började det koka på ett explosionsartat sätt. Jag skurade spisen i två timmar innan jag vågade laga kvällsmat.
Efter försöket börjar Richard Handl fundera. Han mäter ofta med sin geigermätare. Eftersom kärnreaktorn inte är tänkt att bli större än en mikrovågsugn kommer inte strålningsnivåerna att bli farliga. Han gör det av nyfikenhet, med fredliga intentioner.
Men vad säger egentligen lagen?
Han skriver ett mail till strålsäkerhetsmyndigheten. Förklarar sitt projekt och avslutar med:
"Nu undrar jag om jag bryter mot någon lag i och med detta? MVH Richard Handl, Ängelholm."
Han får tillbaka ett långt mail. Men det hinner han inte läsa innan telefonen ringer den där eftermiddagen för tre veckor sedan.
– TV4 var på besök häromdagen. Och der Spiegel skickade hit en fotograf. I början mådde jag väldigt dåligt, men nu känns det mest kul.
Richard Handl har fått många samtal från journalister sedan NST först publicerade artikeln om "31-åringen som försökte bygga en egen kärnreaktor".
– I början skrev jag ner alla länder där media hade skrivit om mig. Men jag slutade när jag kom upp i trettio.
Vad har din familj sagt?
– I början var de väldigt oroliga, men nu tar de det med ro.
Maxstraffet är fängelse i två år. Men han hoppas på böter.
Och om framtiden har Richard Handl inte så mycket att säga. Efter att under femton år ha blivit ordinerad ett femtiotal olika mediciner har han nu fått några som fungerar helt okej. Kommunen hjälper honom att delta i olika sysselsättningsgrupper ("så att jag kommer ut då och då").
– Det blir ingen kärnreaktor, det är helt nedlagt. Ja, vad är min dröm? Jag hoppas fortfarande att jag ska bli så pass bra att jag kan utbilda mig och börja jobba. Nu mår jag mycket bättre. Det bästa vore om jag kom in på Chalmers, då skulle jag bo i Göteborg, nära pappa.

Fakta: Richard Handl

Ålder: 31 år.
Familj: Mamma i Ängelholm, pappa i Göteborg, syster i Klippan.
Bor: Tvåa i centrala Ängelholm.
Drömmer om: Att jobba som sjukhusfysiker.
Gör om dagarna: "Lite av varje. Kommunen ordnar sysselsättning åt mig så att jag kan komma ut då och då. Jag ser på film och skriver på olika forum."
Gå till toppen