Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Jakttid på publik

Gunnar Bergdahl har sett "Jägarna 2", uppfäljaren till Sveriges mest sedda barnförbjudna film nånsin.

Förväntningar är intressanta. Ibland kan de vara en förbannelse. Var detta allt? Lågt ställda en lisa. Men det var ju inte så illa!
I fallet med Kjell Sundvalls "Jägarna 2" förefaller förhandsupplägget mest handla om att upprepa den 15 år gamla publiksuccén med film nr 1. Sveriges mest sedda barnförbjudna film nånsin! "En klassiker", som marknadsförarna fräckt nu uttrycker det. Klassiska publiksiffror och inget annat.
"Jägarna" var ingen dålig film. Men heller inget mästerverk. Därtill var berättelsen alltför klichéartad och manuskriptet försett med diverse luckor i logiken. Förvisso fanns det tempo och spänning och actionsekvenserna höll god klass i detta brödradrama till knallande bössor.
Såväl ordknappa och oborstade norrlänningar som vi sörlänningar delade uppenbarligen dragningen till bilden av en exotisk landsända bortom svensk ära och redlighet. En bild som för övrigt förefaller att leva sitt eviga liv i diverse ölreklam.
Nå, "Jägarna 2" är inte heller någon dålig film. Rolf Lassgårds polis återvänder till hembygden och till platsen där hans bror i första filmen till slut tog sitt liv i stället för att stå till svars för det kollektiva manliga vansinnet.
Nu är en ung kvinna mördad och snart – alltför snart för en film på dryga två timmar – begriper vi vem som är skyldig och varför. Lokalmobben, ledd av lokalpolisen, har utsett den lokale syndabocken men den från Tjockhult anlände polisen vill undersöka det hela lite djupare. Det blir en slags förlängd envig mellan Lassgårds samvetsplågade rikspolis Erik Bäckström och den ömsinte psykopaten i Peter Stormares gestaltning av ortens lokale sheriff och absolute machoman.
Det ovanliga i just denna kamp mellan ont och gott är att den inte står om en kvinna utom om en tonårig kille, en brorson till Erik. Så knyts de båda historierna samman och vi får i några korta sekvenser åter lyssna till Lennart Jähkels operasång med fjällen som fond. Ettans mest originella inslag.
I "Jägarna 2" återfinns förstås åter denna vildmark som präglar bilden av de fåtaliga invånarna där "alla känner alla".
Fotot, signerat Jallo Faber hämtad från Wallanderfabriken, är förstås mäktigt. Det är samma gamla Norrland, samma oändliga vidder som bär med sig den där förklenande synen på det Sverige som brer ut sig söder om Kalix och på dess invånare som nu dock förväntas besöka en biograf i vår omedelbara närhet. Ty det är förstås på det där manliga viset med mod och kroppskrafter långt ute i vildmarken som ondskan till slut besegras. Kvinnor och mesar gör sig inte besvär.
Kjell Sundvall är en skicklig hantverkare, inte tu tal om den saken. Skådespeleriet är genomgående av god kvalité och Lassgårds polis rör sig i hembygden med denne skådespelares naturliga pondus. Men filmens stora behållning är dock Peter Stormare som hela tiden skickligt balanserar på överspelets spända lina.
Det är emellertid fortfarande långt till bröderna Coen och den lilla snöiga orten Fargo i North Dakota. En film jämnårig med den första "Jägarna" och där Stormares psykopat tog oss alla med storm.
"Jägarna 2" var med andra ord precis som jag hade förväntat mig. Varken mer eller mindre.
Fler filmrecensioner av veckans premiärer:
"The Greatest Movie Ever Sold":
Han ställer reklamen mot väggen
"Final Destination 5":
Tillspetsad sadism
"Zookeeper":
Djuriskt uselt

Jägarna 2

Regi: Kjell Sundvall
I rollistan: Rolf Lassgård, Peter Stormare, Kim Tjernström, Annika Nordin, Johan Paulsen, Lo Kauppi.
Längd: 2 tim, 10 min.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Biohuset Maxim, Landskrona
Saga, Höganäs
Scala, Båstad
Kulturhuset, Svalöv
Betyg: 3
Gå till toppen