Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Det skånska äppelriket växer

Mer än vartannat äpple som säljs i Sverige under hösten kommer från skånska Äppelriket. De flesta passerar grossisterna i Helsingborg, på väg ut i butikerna där billig frukt konkurrerar. Men det svenska äpplets syrliga arom är unik. Liksom faktiskt nyttigheten. Vi åkte till Kivik för att möta äppelsäsongen.

Frågan är, när vägen mellan Brösarp och Simrishamn är som vackrast: I maj när träden blommar, eller nu när de dignar av rödgula frukter. Som färgerna på skånska flaggan. Hundratals plockare har kommit till Österlen för att bärga årets skörd och arbetet pågår långt in i oktober. Ibland har de fått plocka med snö på träden.
Vi är steget före Äppelmarknaden som lockar över 20.000 besökare till Österlen nästa helg. I Äpplets hus visas 300 äppelsorter, konstnären Emma Karp Lundströms äppeltavla på hamnplanen i Kivik avtäcks. Och då delas årets Guldäpple ut. Per Olof Grytzell fick utmärkelsen för tre år sedan.
Han är en äppellundens Don Quijote och hustrun Gitte, hans vapendragare. Det hör man på motiveringen: "Genom sin småskaliga produktion av ekologisk och närodlad frukt tar Per Olof Grytzell till vara på kulturarvet och presenterar i Olofsbergs fruktodling en unik skatt av olika äppelsorter."
– Vi är rätt ensamma om att ha 60 sorter. De flesta nöjer sig med sju, åtta.
De gamla äpplena var tåligare mot sjukdomar. Men de flesta odlare i Skåne i dag har anslutit sig till ett odlingssystem som balanserar mellan konventionell och ekologisk odling. Och på försöksanläggningen Balsgård utanför Kristianstad, utvecklas nya motståndskraftiga sorter för att minska bekämpningsmedlen.
Att korsa fram nya äpplen, är ett tidskrävande arbete som tar decennier. När Aroma registrerades 1973 lade den sig snabbt i täten på topplistan och häromåret blev det Skånes landskapsäpple. Frida är det senaste från Balsgård. Det är lagringståligt och resistent mot skorv och blev en försäljningssuccé när det lanserades för fyra år sedan.
"Äppelriket" är odlarnas egen ekonomiska förening som säljer och marknadsför frukten de levererar. De 92 medlemmarna är verksamma runt om i Skåne och en i Urshult i Småland. Men bara var tredje har fruktodling som huvudnäring. Och fortfarande är medelåldern hög. Per Olof Grytzell 58, börjar känna sig gammal. Plockpåsen runt halsen som kan väga tio, tolv kilo när den är full, och de tunga lådorna som lyfts för hand, har slitit på ryggen.
De har plockat päron och plommon ett par timmar när vi svänger upp till Olofsbergs fruktodling och butik med utsikt över Hanöbukten. Per är fjärde generationen Grytzell. Josef Grytzell planterade de första träden 1906. Men det var svärfadern, Olof Cederholm, som både finansierade och gav namn åt företaget. Och sen har släktnamnet Olof förts vidare. Liksom traditionen att äta havregröt med äppelmos varje morgon.
Dagens unge son i huset, Sten Olof, vill nog göra annat men dottern Nanna har visat intresse för att ta över. Och då kommer verksamheten förmodligen att förändras.
– De unga vill inte jobba så mycket som vi. Att vara äppelodlare är en livsstil, ingen inkomstkälla. Jag tror Nanna kommer att satsa på att skicka allt till musteriet.
Traktorn gick inte igång på måndagsmorgonen. Fast i Per Grytzells fruktodling är det måndag hela veckan. Under högsäsongen arbetar Per och Gitte minst tio timmar varje dag, och ekonomin tillåter dem bara att hyra in hjälp av två i granngården, när det är högsäsong.
I de äldsta delarna ser det ut som på Josef Grytzells tid. Då var planteringsavståndet mellan stammarna 7,5 meter. Trädkronan fick plats att utveckla sig och det kom in rikligt med ljus mellan grenarna.
– Jag har haft två meter emellan och det hade far också. Och farfar planterade med 4 meter. I dagens nya odlingar har man inte mer än en halv. Hos oss är det 900 träd per hektar, en modern äppelodling har 3 000.
– Jag är en konservativ, gammal odlare och min erfarenhet säger mig att det blir bättre att odla glest. Jag lärde mig mycket av min far och han av sin far.
Per smuttar på sin egen äppelmust som serveras under den 60-åriga vinstocken i växthuset. Varje år skickar Olofsberg två ton äpplen till musteriet i Sjöbo. Det är gamla sorter som ingen vill ha ute i butikerna. Och musten smakar också ädelt.
– Det är naturen som bestämmer, säger Per. Men skänker nog en tacksamhetens tanke till farfarsfar som planterade Cortland, Åkerö, Belle de Boskoop. Och Queen som Grytzells är ensamma om att odla idag. Och många av de första träden på Olofsberg bär fortfarande frukt. Bland annat 20 Gravensteiner.
Fruktodlingen på Österlen grundades av några pionjärer som inte lät sig nedslås av böndernas skepsis. Henric Åkesson, vars ättlingar i fjärde generationen, nu är delägare av Kiviks musteri, planterade på 1880-talet 4000 träd i Kivik. Länsträdgårdsmästaren Carl Ekenstam insåg att äppelträden trivdes i den magra, steniga jorden kring Stenshuvud och kom på att den rika mängden fosfor och kalium som fanns i de djupare jordlagren var viktiga mineraler för äppelträdet.
I dag levererar Skåne 15-18 miljoner kilo frukt om året.
– Men försäljningen stoppade upp i förra veckan. Det ligger väldigt billiga utländska äpplen och väntar på att komma in. Och då säger butiksägarna att det inte går att sälja de svenska. De vill inte ha för stora prisskillnader. Det blir svårt att skilja de olika äppelsorterna åt i kassorna då.
Äppelrikets vd Lars-Olof Börjesson, (äter fyra äpplen om dagen), tycker konkurrensen är positiv och vill inte ha tillbaka 80-talets importstopp under den svenska säsongen.
– 20–30 procent av konsumenterna väljer det billigaste äpplet. Men de andra 70 tänker på mer än priset och vill ha svenska sorter.
– Vi kan aldrig producera lika stora kvantiteter som Frankrike och Italien. En hektar där, ger 60-80 ton. Vi får 15-20. En modern anläggning kan komma upp i 40 ton. Det är därför det svenska äpplet blir dyrare, och i början på säsongen är priset som högst. Men det måste finnas en lönsamhet i branschen, annars får vi inga unga odlare.
För tre, fyra år sedan var Lars-Olof Börjesson bekymrad. Men efter några goda år är det ändå optimismen i branschen som är mest framträdande.
– Odlarna klagar inte så mycket längre och det är ett bra tecken på att det går bra.
Fram till 2020 ska Österlen öka sin volym med 50 procent. Fredric Piper på Christinehof har beställt träd för ett stort projekt. En cirkel, rund som ett äpple, har slutits. För slotten och herrgårdarna startade den första storskaliga produktionen. Och det var inte en slump att de hamnade på Österlen vid Hanöbukten, i Vånga vid Ivösjön och Gränna vid Vättern. Sjöar och vattendrag har ett klimat som är gynnsamt för äpplen.
Hanöbuktens kalla vatten gör att blomningen är tio dagar senare på Österlen. Det minskar risken för frostskador. På höstarna förlänger havsklimatet skördetiden. Och sensommarens många soltimmar och kalla nätter ger det svenska äpplet dess röda färg och speciella friskhet och arom.
Varning för truck står det på en skylt i Äppelrikets stora packeri i Kiviks som fått ett nytt nio meter högt långtidslager. Det doftar syrligt i ankomsthallen och lådor med Alice-äpplen märkta med odlarnas namn står staplade på varandra. Peter Birch som kör trucken, äter ett par äpplen om dagen.
Frukten som lagras, övervakas med den senaste datortekniken. Mognadsprocessen stannar upp när syret stryps till ett minimum och temperaturen hålls på två grader. Det, och allt senare sorter, gör att vi numera kan äta svenska äpplen nästan hela året.
Dagen innan frukten skickas till butikerna tas den ur lagret och vägs och synas med en optisk kamera som registrerar varje frukt med 24 bilder. Konsumenten vill ha äpplen som är 60-85 millimeter och för att hamna i klass 1 ska det ha 33 procent rött.
Margreta Holmsten som äter två, tre äpplen om dagen, och kollegan Ann-Margret Nilsson, som gärna njuter av tre, är de sista på Äppelriket som synar frukten manuellt. Maskangripna äpplen skiljs från släta, prima och de som inte godkänns blir industrifrukt. Cider, must och äppelmos.
Men man ska inte döma äpplet efter skalet.
– Det har en själ också, säger Lars-Olof Börjesson. Och det växer upp allt fler små musterier, som precis som ölbryggerierna, vill skapa sin egen nisch bland smaker.
Klockan på väggen i sorteringshallen visar 13.30 när äppelresan fortsätter. Regnklädda träd avtecknar sig mot en hotfull himmel i väster och ingen syns till i fruktträdgårdarna. Bara postbilen är ute.
Bredvid brevlådorna vid vägen ligger äpplen utlagda till försäljning för tio och femton kronor kilot. På Ica är dagspriset mer än det dubbla. I Viks fiskeläge har en fruktodlare sålt sin mark till en annan sorts entreprenör. Nu rullar golfbollarna fram där fallfrukten jäst och spruckit. Träden är borta och på Clara Friis gata växer det upp en nybyggnation av exklusiva villor. Förändringen illustreras av några skuggande äppelträd som lämnats kvar som språkrör för en annan tid.
Äpplet och människan sitter på samma utvecklingsgren. Vi har hört ihop sen Adam och Eva frestades av Kunskapens träd. Fast i dag tvekar man över vilken frukt det egentligen var. Men det ympades och okulerades redan 300 år f. Kr. Den första kända sortbeskrivningen är från ett kloster i England i början av 1200-talet. Äppelodlingen tillhör vår kulturmiljö och nu är branschen inne i en omstrukturering där småbruk övergår i stordrift för att löna sig.
Hoten mot äpplet är inte bara konkurrensen från Sydeuropa. Eller uselt väder. Även ett gott år kan skada branschen. 2000 var ett katastrofår när hemträdgårdarna var överfulla och odlarna nästan inte fick något betalt för sitt. Så 1000 ton äpplen slängdes.
Återkommande krav på förbud mot att använda bekämpningsmedel på odlade vattentäkter, sprider också oro. Det skulle kunna äventyra skörden för 3 miljoner ton äpplen. Stigande markpriser gör lundarna attraktiva att bygga på och Bryssel kan numera påverka livet i Brösarp. EU-bidraget till dem som högg ner sina lundar och ställde om till annat under 90-talets överproduktion, blev ett avbräck för näringen.
Plockarna har kaffepaus när vindrutetorkarna och motorn på bilen stängs av. Det är vått i gångarna på Sven-Åke Nilssons odling i Gislöv och överdragskläderna blänker. Först tyckte de att den häftiga skuren liknade hagel. Det skulle varit förödande.
Framför oss breder en av de modernaste odlingarna ut sig. De pyramidklippta träden står med en halv till en meters mellanrum och påminner om trängseln i en vingård. En plockningsmaskin, som det än så länge bara finns tre av på Österlen, driver sakta genom gångarna och tar frukten på topparna dit plockarna inte når.
Sven-Åkes fru Margareta övertog familjens fruktlundar men valde att börja om med en ny rationell odling. Nu har de 70 000 träd som brukar ge 600-700 ton äpplen. Om inte sorken som gillar trädens rötter, sabbar beräkningarna.
– Eller om det blir för mycket regn. Ett regn med hagel kan förstöra en hel odling, säger Sven-Åke som äter fyra, fem äpplen om dagen .
Himlen är en delad front. Det ljusnar, men de svarta molnen ruvar på mer nederbörd.
– Pappa satt vid sitt köksbord och dog i torsdags, berättar konstnären Emma Karp Lundström när vi kommer förbi.
Hon står utanför sitt hus i Brantevik, och är på väg till begravningsbyrån för att ordna allt innan de stänger.
– Pappa hör ihop med den här tiden. Han födde idén till äppeltavlan i Kivik och höll sen liv i traditionen i många år.
När konstnären Helge Lundström blev för gammal, fortsatte Emma, som nu är inne på elfte året.
Hon är precis hemkommen från London där hon gjort en äppeltavla till Soho Square. Och tänker hinna till Värmland för att göra ett potatiskonstverk innan årets Kivikstavla ska påbörjas.
Den är stor som en fyrarummare (108 kvadrat) och med nio medarbetares hjälp ska årets motiv som var bestämt redan i februari, målas upp med hjälp av 35 000 äpplen.
Resten är hemligt till avtäckningsceremonin.

Kort om äpplen

Äpplets fem i topp:
1. Ingrid Marie
2. Aroma
3. Discovery
4. Cox Orange
5. Gravensteiner
80 procent av landets äppelarealer ligger i Skåne. 90 procent av päronodlingen.
Två äpplen om dagen sänker kolesterolhalten med tio procent. / Källa EU:s forskningsprojekt Isafruit
Det längsta sammanhängande äppelskal som någon skalat är 53 meter. Det tog nästan 12 timmar och rekordet slogs i USA.
Världens största äpple vägde 1,43 kilo och plockades i USA 1992.
Sveriges största äpple plockades av Henrik och Birgitta Björklund på Östangård utanför Malmö 1990. Det vägde 735 gram och var av sorten Bramley.
Äpplets näringsinnehåll per 100 g
Kalorier: 56 kcal. Protein: 0.3 g. Fett: 0.1 g. Kolhydrater: 12.4 g
Trojanska kriget startade med att tvedräktens gudinna Eris kastade in ett stridsäpple bland gästerna på bröllopet mellan Peleus och Tetis. Åtföljt av texten: till den skönaste.
Äppelgudinnan Pomona ger fruktbarhet och evigt liv.
Engelsmännen dricker inte bara öl på puben. De konsumerar nästan lika mycket cider.
Kronprins Gustaf Adolf blev bjuden på ett glas nypressad Gravensteiner och gjorde det till sin livdryck och ska ha sagt: ”Jag nyttjar bara två drycker, citronvatten och äppelmust från Kivik.”
Över 1000 äppelsorter odlas i världen.
Gå till toppen