Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Liberia och Landskrona i hjärtat

För föräldrarna blev flytten till Sverige att komma hem, Jessica Gartsjö fick en kulturchock. Sedan 25 år tillbaka har hon sin trygga bas i Landskrona, men engagemanget för Liberia där hon föddes och växte upp finns kvar.

Landskronabon Jessica Gartsjö har levt i Sverige i större delen av sitt liv, men hon har inte glömt landet där hon är född och uppvuxen, Liberia.Bild: Fredrik Johansson HD/NST
Nästa torsdag, den 6 oktober, kommer Lois Boyenoh Hemgren från Stockholm för att hålla en föreläsning om situationen i Liberia och det kommande valet i slutet av månaden. Hon representerar den svenska biståndsorganisationen Liberia Dujar Association, LDA, som grundades i början av 90-talet. Anledningen till att hon kommer just till Landskrona är Jessica Gartsjö.
– Jag är född och uppvuxen i Liberia. Jag kom till Sverige när jag var tolv år, men engagemanget för landet finns kvar. Folket har genomlidit ett fruktansvärt inbördeskrig. Men det har börjat hända positiva saker även om utvecklingen går långsamt, säger hon.
1967 flyttade Jessica Gartsjös föräldrar från Sverige till Liberia, arbetskraft söktes till Västafrika där man bröt malm. Ett år senare föddes Jessica.
– Vi hade det väldigt bra. Jag gick i en internationell skola med elever från många olika länder, även från Liberia. Det var ingen sluten värld, vi bodde bland liberianer och umgicks med dem. Vi åkte till Sverige och hälsade på några gånger, för mig var det som att komma till ett främmande land. Liberia var hemma för mig och jag kunde inte tänka mig att leva någon annanstans, säger hon.
Men när Jessica Gartsjö var tolv år bestämde sig hennes föräldrar för att lämna Liberia, en statskupp var en bidragande orsak.
– Jag hörde soldaterna som sköt, men förstod inte allvaret. Jag fattade inte vad det var som var så jobbigt och var inte alls beredd på att flytta. Jag upplevde det som en väldig chock att komma till Sverige, det var en helt annan kultur och jag visste inte var jag passade in, säger hon.
Nuförtiden kramas både killar och tjejer till höger och vänster, det gjorde man inte när Jessica Gartsjö kom till Sverige.
– Jag var van vid att man tog i varandra, i Höör dit vi flyttade blev jag betraktad som väldigt suspekt. Att jag gick klädd i färgglada blommiga, randiga och rutiga kläder gjorde inte saken bättre. Första gången jag såg snö var i skolan, läraren bröt lektionen eftersom jag inte kunde koncentrera mig. Den gången var jag poppis, säger hon.
Det tog många år, men nu vågar hon vara den hon är och känner sig accepterad.
Jessica Gartsjö har hela tiden letat efter något att göra för Liberia, det har inte varit så lätt.
– I mitt liv har jag känt mig väldigt låst med så mycket annat, problemet är att få tiden att räcka till. Men så mötte jag Lois Boyenoh Hemgren och fick höra talas om LDA. Där hittade jag mitt "att göra".
Tack vare kontakter har Jessica Gartsjö kunnat ordna så att Lois Boyenoh Hemgren kan föreläsa på Landskrona stadsbibliotek, det är hennes sätt att bidra till att få upp intresset för och sprida kunskap om Liberia.
Nu är det nästan 25 år sedan son Jessica Gartsjö hamnade i Landskorna, här känner hon sig hemma.
– Jag älskar Landskrona och jag tror att min bakgrund är en bidragande orsak till att jag trivs så bra, jag gillar att det är så blandat, säger hon.
Hon tycker att Landskrona har ett oförtjänt dåligt rykte.
– Det finns så mycket som är bra, men allt fokus har hamnat på det som är tråkigt. Jag har bott på Öster i alla år, nu har jag flyttat till centrum. Jag har aldrig upplevt något negativt i den här stan.
Hon tror att mycket handlar om ens egen inställning.
– Jag älskar människor och möten, om jag går ut med nyfikenhet så får jag det tillbaka också.
Jessica Gartsjö har inte varit i Liberia sedan hon lämnade landet med sina föräldrar 1980.
– Nu går det att resa dit igen och det kommer jag att göra, jag vet bara inte när. Jag saknar doften av jorden.
Gå till toppen