Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Livet i C-dur

Det var för fem år sedan. Jag försörjde mig som tyskalärare i en förort, kände mig alienerad och oglamourös, hade dessutom varken tid eller råd att skriva poesi. Men så en novemberdag kom skolans mest excentriska svenskalärare fram till mig i korridoren. Hon hade sett mig, sa hon, och förstått att jag inte var någon riktig lärare. Ryktesvägen hade hon hört att jag var poet. Nu ville hon lära känna mig och dessutom ta med mig till sin gode vän, Tomas Tranströmer. För du gillar väl Tranströmer?

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen