Kultur

Döden är en man

Mats Kolmisoppi har läst Éléonore Merciers "Han bara slog och slog", en bok om mäns våld mot kvinnor som ändå inger hopp.

Män slår. Män slår män och män slår kvinnor. Det spelar ingen roll att det finns undantag från regeln, inte heller att antifeminister skriker sig hesa om att vi måste ta våldet mot männen på större allvar. För om någonting förtigs så är det fortfarande detta enkla faktum: män slår. Och med hot om mer våld­ – psykiskt eller fysiskt – följer också den stora tystnaden.
Oviljan att tala om mäns våld mot kvinnor i strukturella termer kommer till uttryck i rökridådebatter om krisande manlighet. Den felaktiga utgångspunkten tycks vara att det har blivit svårt för männen att navigera i ett samhälle som försöker frånta dem sina gudagivna rättigheter. Men männen slog även förr. Ingenting har ändrats i det avseendet. Män slår män och män slår kvinnor. Det är ingen nyhet, och kanske är det därför det bara tidvis poängteras. För att det hör till samhällets normaltillstånd.
Men bakom varje fall av våld mot kvinnor finns livsöden bortom statistiken. Avgrunder det vore förmätet att överbrygga genom talet om strukturer. Några av alla dessa historier anas och lyser igenom i den till omfånget korta boken Han bara slog och slog av Éléonore Mercier. Snarare än essä skulle den kunna ses som en rapportbok. Under sjutton år som jourtelefonist på en organisation mot kvinnomisshandel antecknade Mercier den första meningen i varje telefonsamtal hon tog emot. Mellan pärmarna samlas nu 1 653 utvalda meningar som med isande tydlighet lyckas gestalta detta tysta normaltillstånd.
Det är mörk läsning. Sida upp och sida ner vittnar kvinnor om hur deras män slår och misshandlar, hur de förnedrar och binder kvinnorna till sig. Det går att sluta sig till att berättelserna som framträder i flera fall kommer att få än mer fasansfulla slut och sannolikt är flera av dessa kvinnor inte längre i livet: "Jag blir mer och mer rädd för tidigare var han inte hatisk när han slog mig."
Samtidigt bär den stora kören med sig hopp. Varje samtal är en bruten tystnad och det är inte bara kvinnorna själva som ringer för att få hjälp. Svågrar, svägerskor, grannar, morföräldrar, arbetskamrater, de ringer alla för att få stopp på det våld de har framför sig.
Flera av rösterna vittnar också om att de känt igen sin egen situation i en artikel de nyss har läst och därigenom fått mod att lyfta på telefonluren.
"Han bara slog och slog" utgör bevis för behovet av fortsatta samtal om det pågående könskriget. Förhoppningsvis kan den också hjälpa fler kvinnor att bryta sig ur potentiellt dödliga relationer. 

Han bara slog och slog

Éléonore Mercier
Översättning Anna Säflund-Orstadius
Elisabeth Grate förlag
Gå till toppen