Gustaf Hammarsten och SVT-programmet “Dom kallar oss skådisar” har en sak gemensamt, förutom att den ene medverkade i den andre i går kväll. Och det är att de båda är långkörare, men ändå fortfarande halvdoldisar.

Filmen “Tillsammans” från 2000 blev något slags genombrott för Hammarsten. Han blev känd för en bredare allmänhet genom att spela den något nertrampade pojkvännen Göran.

Sedan dess har han haft roller i ett stort antal filmer och tv-produktioner, senast “Våra vänners liv” i SVT, vilket var en lysande historia där han återigen fick spela en tillplattad man som har svårt att få världen att anpassa sig till hans ideal.

Antihjälten, som han själv beskriver det, har blivit något av hans signum. Och jag tackar, för han är en av de skådespelare som bäst fyller rollen. Han väcker sympatier hos mig, kanske för att jag i viss mån är sådan själv.

Och av avsnittet i går att döma verkar han dessutom själv vara sådan, en vardagshjälte, en antihjälte, en som alltid gör sitt bästa men som det alltid skiter sig lite för. Vi fick veta att han hade förlorat sitt körkort efter en fortkörning. I stället för att själv styra bilen mot sommarstället fick han sätta sig i baksätet med en strösslad glass i handen. Antihjälte, sympatier.

“Dom kallar oss skådisar” innehåller samma koncept som “Dom kallar oss artister”. Känd person, tv-kameror i släptåg, lite innerligt snack och sedan någon anekdot. Tidigare i höst visades fyra avsnitt, nu visas fyra nya på måndagar.

Programmet är precis som Gustaf Hammarsten. Det har hängt med ett bra tag, men har ändå aldrig riktigt slagit igenom, trots att det är en helmysig och underhållande produktion.

Men medan programmet nog får se sig själv sväva i gruppen “bra men inte succé” resten av sitt liv, finns det bättre hopp för Hammarsten.

Just nu arbetar han sig längre in i det svenska medvetandet med sin roll som ficktjuven Kurre i julkalendern. Har man nått dit kan man ta sig långt. Kanske till och med längre än till Sacha Baron Cohens spektakel “Brüno”.

Även Karl Pilkington i “En idiot på resa” fortsätter att vara antihjälte. Jag uppskattar det avskalade, cyniska och ärliga. Jag skulle gärna köpa en guidad tur av honom om jag fick chansen.

TV3:s söndagsunderhållning “Copycat singers” hade varit roligt om programmet varade en kvart. Det timslånga formatet tar död på glädjen halvvägs.

I kväll lyssnar jag på P3 och “Musikhjälpen”. I år har Göteborg snott evenemanget från Malmö, från ett Gustav Adolf-torg till ett annat. Hoppas att det blir lika underhållande som förra året.