Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Albatrossernas bok

Jenny Maria Nilsson om Brutus Östlings bok "Under asfalten vilar en strand. Midways albatrosser".

Det är en märklig slump att vi har Svenska Akademien att tacka för Brutus Östlings fotografkarriär. För arbetet med sitt förlag Symposium fick han ett stipendium av akademin och hade då råd med en komplett kamerautrustning. Östling blev professionell fotograf år 2005, vid 47 års ålder. Det är inte ovanligt att fotografer börjar arbeta sent i livet, som om de till sist hörsammar sitt kall.
Östling var författare och förläggare och jag är en av dem som tror att det går att överföra skicklighet uppnådd inom ett område till ett annat. Det är väl därför som hans allra första bok som fotograf, "Mellan vingspetsarna", kändes som ett moget verk i både text och bild. En av orsakerna till att jag är så förtjust i honom är att han tillhör min favorityrkesgrupp; fotografer som kan skriva.
I nästan ett decennium hade Östling velat besöka Midway, en atoll i närheten av Hawaii som numera sköts av US Fish and Wildlife Service. När han till sist tog sig dit orsakade ett motorhaveri att han blev kvar längre än planerat och han fick därför tillräckligt med material för en ny bok.
Midway är en besynnerlig plats med nedgångna byggnader från tidigare epoker – bland annat andra världskriget – och den enorma mängden albatrosser ger en postapokalyptisk känsla.
I några kapitel skildras andra arter (fetärnan till exempel, som måste vara den mest fotogeniska fågelarten), men det här är albatrossernas bok och Östling visar oss deras liv. Bland annat de löjligt gulliga, tufsiga ungarna vars fjäderdräkt mer ser ut som päls än fjädrar. Han berättar om kolonins äldsta albatrosshona, Wisdom, som är sextio år och har överlevt både människor och naturkatastrofer.
Här finns även flera bilder på den ovanliga, kortstjärtade albatrossen som förmodades vara utdöd på 1930-talet, men som hade lyckats överleva till havs och återupptäcktes på 1950-talet. På land hade samtliga individer klubbats ihjäl av människor som ville åt deras vackra fjädrar.
Ni märker vad boken handlar om? Inte bara god utan viktig folkbildning. ”En gång i tiden undvek sjömän att ha ihjäl albatrosser” berättar Östling. Det var längesedan. Tidigare hotades fåglarna av dunindustrin, men numera är det långlinefisket som dödar tiotusentals fåglar varje år. Albatrosserna fastnar i linorna och drunknar.
En annan anledning till att jag är förtjust i Brutus Östlings fotografi är att det är sanningsenligt. Kanske reagerar några av er nu och vill mena att fotografi aldrig är sanning och i vissa avseenden stämmer det. Fotografiet återger en så pyttig och vald del av verkligheten att det är svårt att kalla det ”sant” men uppriktigt eller ärligt kan det vara. Och det är vad Östlings arbete är: ärligt och fullt av respekt för djur och natur.
Brutus Östling är en av världens bästa fågelfotografer – eller ta bort prefixet fågel – Östling menar att han är fotograf som råkar fotografera fåglar. Drivet i hans fotografiska gärning är att få till ett bra, berättande foto.
Ingen måste veta något om natur eller fågelarter för att uppfatta dessa fotografiers historia.

Under asfalten vilar en strand Midways albatrosser

Brutus Östling
Norstedts
Gå till toppen