Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Fritt fall för facket?

Apropå att att många av fackförbunden fortsätter att tappa medlemmar. Anders Kjellberg, arbetslivsforskare och professor i sociologi vid Lunds universitet, ser en världsrekordinnehavare som har förtvivlat svårt att anpassa sig till dagens arbetsmarknad.

Nytt år och nya rapporter om röda medlemssiffror för många av facken. Är de på väg att förlora sin legitimitet?
 – Nej. Man ska komma ihåg att Sverige fortfarande har världsrekord tillsammans med Finland och Danmark när det kommer till andelen fackligt anslutna, ungefär 70 procent.
Samtidigt tappar till exempel LO medlemmar för 16:e året i rad?
 – Absolut. Men man måste skilja på antalet medlemmar och organisationsgraden, som är den procentuella andelen fackligt anslutna inom en bransch eller sektor. Den är i allmänhet fortsatt hög. Arbetarna blir färre och färre hela tiden och eftersom LO organiserar i huvudsak arbetare så är det ofrånkomligt att deras medlemsantal minskar. Omvänt ökar Saco sitt medlemstal något eftersom antalet akademiker växer.
Så ryktet om fackföreningarnas död är betydligt överdrivet?
 – Ja, det kan man säga. Men exempelvis LO kommer troligtvis att fortsätta att tappa medlemmar. Det beror på förändringar i sammansättningen av arbetskraften. Andelen offentligt anställda sjunker år för år genom privatiseringar och bolagiseringar. Traditionellt sett har den offentliga sektorn högst facklig organisationsgrad medan de privata tjänstenäringarna har lägst. I takt med avregleringarna går de anställda till arbetsplatser som kanske saknar facklig tradition och inte sällan till arbetsgivare som är skeptiska till facket.
Det är fortsatt ekonomiska kristider. Borde inte facken blomstra?
 – Historiskt sett har det varit så. Men vid den senaste ekonomiska krisen steg inte organisationsgraden alls. Tvärtom sjönk den bland vissa grupper. Det kan till stor del skyllas på de förändringar av a-kasseavgiften som gjorts sedan 2007. I en del fall sexdubblades avgiften. Då upplevde facken ett medlemstapp som saknar motstycke. Höjningarna slog igenom starkast hos LO-grupperna eftersom nivån på avgiften relaterades till arbetslösheten, som i regel är högre bland arbetare än bland tjänstemän. När sedan den ekonomiska krisen slog till fick många a-kassor höja avgiften kraftigt. Ett tag kunde en metallarbetare få betala upp till 700-800 kronor i månaden i avgifter. Då är det inte konstigt att en del drar sig för att stanna kvar.
Det är inte så att vi svenskar blivit mindre av ett kollektiv?
– Folk är inte så mycket mindre solidariska nu än förr, det rör sig snarare om en strukturell individualisering. Gemenskapen på arbetsplatserna splittras upp av inhyrd personal, tidsbegränsade anställningar, udda arbetstider och att arbete outsourcas till andra företag. Då minskar givetvis möjligheten till samhörighet. Arbetsmiljöfrågorna är kanske viktigare än någonsin, samtidigt som det blir allt svårare för facken att göra någonting åt dem.
Bland unga mellan 16 och 24 år har det fackliga engagemanget sjunkit under en längre tid. Vad beror det på?
– För 15-20 år sedan hade var tredje anställd i den åldersgruppen ett tidsbegränsat jobb, nu är det över hälften. Ungas anställningar är ofta tillfälliga och när de upphör byter man ofta både arbetsgivare och bransch, eller hamnar i en period av arbetslöshet. Det håller tillbaka benägenheten att engagera sig fackligt.
Det låter som att facken har en del att jobba med?
 – Ja, de står inför stora utmaningar. De måste bli bättre på att bilda opinion och att sprida kunskap om vad de uträttar och värdet av kollektivavtal. Men det viktigaste är att upprätthålla verksamheten ute på arbetsplatserna. Det är där de potentiella medlemmarna finns, såväl som de fackliga frågorna. Men även det blir en utmaning eftersom antalet förtroendevalda sjunker kraftigt. 1998 var de runt en halv miljon, 2006 hade det krymp ihop till 340 000. Antalet anställda har ju inte sjunkit under samma period, utan snarare ökat. Så chansen att möta en facklig representant har minskat med tiden.

Detta har hänt

Sverige har en lång historia av hög facklig aktivitet. Från 1930-talet fram till 80-talets slut ökade organisationsgraden. Som högst var den 85 procent.
I dag är den nere på runt 70 procent. Det största medlemsraset har skett inom LO. 2006 hade man över 1,8 miljoner medlemmar – i dag är siffran nere på drygt 1,5 miljoner.
Nyligen presenterades siffror som visar att LO:s fortsatt att tappa medlemmar under 2011. Totalt lämnade 12 000 personer LO-förbunden under förra året.
Gå till toppen