Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"Jag har slutat springa intervaller"

Många drar sig för att sätta igång att löpträna, och sedan måste man dessutom hålla kvar motivationen. Men för löparesset Evy Palm har det aldrig varit något problem.

– Alla träningspass har varit lika roliga, säger hon.
Evy Palm och maken Ulf har just kommit hem från en månadslång vistelse i Thailand. För fjärde året i rad är de engagerade som träningsledare av en researrangör. Ulf i stavgång och Evy i löpning. I snitt två rundor om dagen brukar det bli. För det får hon ingen lön, däremot är resan och uppehället gratis.
– Det är inte många som får njuta av sin karriär som jag har fått. Förra året fick jag vara med i Mästarnas mästare, säger hon och tillägger:
– Man kan säga att jag vid 70 fått en ny karriär och det tack vare löpningen.
Genom åren har Evy Palm sprungit hem ett otal guldmedaljer, förstaprisplaketter och pokaler. Detta trots att löparintresset startade först efter att hon fött två barn och hunnit bli 34 år. Att röra på sig har däremot alltid legat nära till hands. När hon var riktigt liten handlade det om lekar som brännboll eller tafatt. Dessutom var hon redan som 12-åring en riktig talang inom friidrotten.
Evy Palm berättar att striden på 60 meter under skoltävlingarna alltid stod mellan henne själv och en jämnårig tjej från folkskolan. Och tiden var det inget fel på - 8,8 och 8,9 sekunder, dessutom på kolstybb.
– Jag hade inte funderat över det förrän jag läste resultaten från skoltävlingarna i våras och märkte att 12-13-åringarna sprang på över 11 sekunder. Först trodde jag att det var fel, att det måste handla om 80 meter. Men så träffade jag en idrottstränare som förklarade att barnen är så mycket långsammare i dag.
Vad tänker du om det?
– Det är sådan skillnad jämfört med förr. Vi levde ett helt annat liv än vad barnen gör nu. De barn som har ett idrottsintresse tränar nästan för mycket. Och de som inte har något intresse blir stillasittande.
Att stanna hemma i soffan finns inte ens i Evy Palms fantasivärld. Nuförtiden tränar hon enbart för nöjes skull och kallar sig för motionär. Jämfört med många andra ligger hon dock i framkant med sina tre, fyra mil i veckan.
– Men nu är det i ett helt annat tempo. Jag har slutat springa intervaller och därför har farten sjunkit och det kan jag tycka lite är lite synd. Särskilt på Tjejmilen när jag fått på mig nummerlappen och vill springa fortare än vad jag klarar av. Då har jag blivit arg på mig själv och tänkt - varför har jag inte kört lite snabb tempoträning? TT Spektra

Evy Palm

Aktuell: Fyller 70 år den 31 januari.
Bor: I Lidköping.
Familj: Maken Ulf, döttrarna Annika och Anneli och fem barnbarn.
På gång: Ska hålla i prisutdelningen på Idrottsgalan i Bengtsfors. Medverkar i Trosa stadslopp som går sista fredagen i juni.
Karriär i korthet: Första segern som vuxen var kommunmästerskapet i Lidköping 1977. Har sedan dess kammat hem ett otal förstaplaceringar - Göteborgsvarvet tre gånger, Stockholmsmaran tre gånger och Tjejmilen fem gånger. Debuterade i landslaget som maratonlöpare under VM i Helsingfors 1983. Representerade Sverige i samma gren i OS i Seoul 1988. Vann på 10 000 meter under Finnkampen 1985. Kom på tredjeplats i London maraton 1989 med tiden 2:31:05, en tid som stod sig i Sverige fram till 2003. Har fortfarande världsrekord på halvmaraton i 45-49-årsklassen med tiden 1:11:18.
Om att fylla 70: "Jag har inte tänkt så mycket på det. När det gäller löpningen ser jag mig inte som en 70-åring. Jag vet inte hur andra gör. Jag bryr mig inte om min ålder utan vad jag orkar med och vill. Det är det som är viktigt."
Firar: "Det blir något litet med familjen - eller litet - vi är ju rätt många: fem barnbarn, och min syster och svåger kanske också kommer. Jag vet inte så mycket om det för det är hemligt."
Läser: "Ja, när jag hinner. Nu senast läste jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Den var väldigt rolig."
Tips i träningen: "Om du ska gå framåt i din löpning måste du variera farten. En dag i veckan springer du lite kortare, men lite fortare."
Ångrar: "Det ska vara när jag vann 10 000 meter på Finnkampen 1989. Jag ångrar att jag inte vågade springa ett ärevarv med svenska flaggan. Jag var för blyg för det."
Äter helst: "Vanlig svensk husmanskost. Gärna potatis, det tycker jag mycket om. När man tränar kan man ta en bulle då och då eller en chokladbit. En hembakad kaka backar jag inte heller för."
Inför ett lopp: "Jag har aldrig ätit särskilt mycket pasta, utan det har varit potatis. Men visst, innan ett maratonlopp är det bra att äta kolhydrater och dricka rikligt."
Person jag får styrka av: "Min man har varit med hela tiden och det har varit en styrka att få vara tillsammans. Vi har varit gifta i 50 år och man känner sig nästan halv när han inte är med. Men vi gör inte samma saker. Till exempel har han just tagit grönt kort i golf, men det vill inte jag."
Rädd för: Jag är nog inte så rädd av mig. Ibland kan man stöta på huggormar, men dem kan man ju hoppa över. Älgar har jag mött många gånger, men de är fredliga av sig.
Gå till toppen