Det är första gången som Bo Ljung och Anne-Lie Larsson Ljung ställer ut ihop på Tomarps kungsgård. Bo Ljung fyllde hela kungsgården med sina tavlor för åtta år sedan. En utställning som hade stor betydelse för honom.

– Jag har längtat att få ställa ut här igen. Det är ett lyft att få vara här. Den förra utställningen gav mig min inspiration och gjorde att jag tog många nya steg. De är fortfarande aktuella för mig, säger Bo Ljung.

Denna gång kommer han med tavlor där föremål står uppställda som ett slags kubistiska stilleben. Men i stället för frukter och djur fylls bilderna med pinnar och burkar.

Helheten kan liknas vid minnesbilder där den ursprungliga ordningen gått förlorad. Där finns olika inslag av medeltida symboler, som till exempel danse macabre som Döden dansar runt med människan.

– Kubismen är mitt första språk. Det har jag från min lärare på Västerås konstskola. Den släpper jag inte.

Hans hustru Anne-Lie Larsson Ljung arbetar med helt andra motiv. Hon fångar urbana miljöer någonstans mellan stad och land, industrilandskap i lätt förfall. Det är antingen gryning eller skymning i bilderna.

– Jag är fascinerad av det förgängliga. Allt förändras så snabbt i dag, säger Anne-Lie Larsson Ljung.

Inspirationen till dessa landskap hittar hon bland annat på Lidingö där hon bor. Där ligger bland annat Värtahamnen.

– Jag ser dem när jag är ute och cyklar. Men jag försöker inte återskapa något som det ser ut i verkligheten, förklarar hon.

Även om deras målningar inte påminner särdeles mycket om varandra, så är de inte opåverkade av den andre. Vilket kanske inte är så konstigt när de varit ett par länge.

– Ingen tavla lämnar ateljén utan att den andre har godkänt den, säger Bo Ljung med ett skratt.

Det handlar inte om att tala om för den andre vad den bör göra med en tavla, snarare om att få bekräftat att det man gjort är rätt.

– Man försöker vara så diplomatisk man kan när man säger något, säger Anne-Lie Larsson Ljung.