Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Henrik Möller, nollbudgetfilmare

Han har hyllats av David Lynch, Staffan Westerberg och Alexander Bard. Nollbudgetfilmaren Henrik Möller gör filmer som liknar inga andra. Nöjesredaktionen åkte till Malmö och tog en promenad med Henrik Möller.

I filmen "Mysigt på Möllan" uttalar sig en av de medverkande om staden:
"Malmö är Sveriges utkavlade anus."
Efter att ha tagit del av Henrik Möllers filmproduktion kan man få för sig att han har ett något problematiskt förhållande till sin hemstad. Men i verkligheten är det precis tvärtom. Henrik Möller älskar Malmö.
– Annars skulle jag inte ha bott här, säger han när vi vandrar i riktning mot den nya stationen vid Triangeln.
– Det var här kommunen snodde en massa cyklar, säger Henrik Möller och pekar.
– Helt sjukt.
Tillsammans med Claes Lejonhufvud har Henrik Möller gjort ett antal socialrealistiska filmer i en närmast dokumentär stil. Med titlar som "Dom ville bli Newshunter", "Mysigt på Möllan", "Bra ställen och bra folk att känna i Malmö", "Nobellvägen" och "Malmös finaste". Här möter man människor som inte direkt förmedlar turistbyråns bild av landets tredje största stad.
På egen hand har Henrik även gjort ett antal tecknade filmer med titlar som "Grisaknullabyn", "Rävpojken" och "Lägenhet på Sevedsplan".
De här bisarra tecknade filmerna är numera undergroundklassiker och många kan hittas på nätet. Eller på dvd-samlingarna "Kaninhoran och andra barndomsminnen från Malmö" och "Ångesthunden" (utgivna av Njuta Film).
Fast Henrik värjer sig mot beskrivningen att han grottar ner sig i misär och elände.
– En del tycks tro att jag är en svartsynt människa. Men det finns mycket galghumor i filmerna. Humorn är ett sätt att förhålla sig till livet.
– Sen är det ju så att de filmer som jag gör med Claes (Lejonhufvud) blir annorlunda. Claes vill att de ska vara sunkiga. Mina egna ritade filmer är mer politiska.
Alla filmprojekt Henrik Möller är inblandad i har noll kronor i budget. Enda investeringen som är gjord är i form av teknik. Det beror på att Henrik tröttnade på att låna utrustning från Film i Skåne.
– Det var samma attityd varje gång jag kom dit, "ja, ja, låna skiten då och gör er skit". Till sist köpte jag en egen kamera.
Skådespelarna i filmerna är vänner och bekanta till Henrik och Claes.
– Allihopa är amatörer och vi jobbar enbart med scenbeskrivningar. Replikerna måste kännas äkta. Så vi gör många omtagningar tills det fungerar. Men när jag gör mina ritade filmer är det ganska strikta manus.
Vi närmar oss Pildammsparken och fotograf Thoresen börjar plåta.
– Parkerna är en av de saker jag tycker om med Malmö. säger Henrik Möller, som själv är uppvuxen på Nydala. Numera är han bosatt nära Möllevångstorget. Ett område som lockar många nyinflyttade Malmöbor.
Henrik Möller tycker om människorna som flyttar till Malmö, allt från invandrare till smålänningar och stockholmare. Han tycker att de berikar stadens kulturliv.
– I framtiden kommer man kanske att komma ihåg åren 2007 till 2015 som Malmös kulturella guldår.
Han tycker också om den ofrivilliga humorn i att gamla svartklubbar nära Möllevångstorget nu gjorts om till små trevliga konst- och designbutiker.
– Flera av de där svartklubbarna var bland de värsta ställen jag varit på.
– Jag hade en kompis som bodde i en källarlokal som låg vägg i vägg med en svartklubb på Ystadgatan. En kväll stapplade det in en kille som fått magen uppskuren.
Henrik Möller började teckna egna serier redan som fyraåring och tvingade föräldrarna att skriva texter i pratbubblorna. Föräldrarna var mycket uppmuntrade, men krävde också att Henrik, när han blev äldre, skulle skaffa en yrkesutbildning.
– Jag läste först till förskolelärare. Och jag har jobbat som lärare på en Montessoriskola sedan 1997, säger han.
Först när Henrik var 25 började han på filmskola. Han har gått på Malmö filmskola, videolinjen på Fridhems folkhögskola samt IHTV (Institutetet för Högre Tv-utbildning) i Göteborg.
– Där lärde jag mig framförallt att skriva manus. Det är en hel vetenskap i sig, säger Henrik som en kort tid även arbetade som manuslektör på Sonetfilm.
Han konstaterar att flera av eleverna från IHTV stångade sig blodiga för att få in en fot i branschen.
– Jag såg hur många fastnade i samma mönster. Man kom med en idé, sökte bidrag, fick inga och sen satt man och var bitter för det. Det finns många med krossade drömmar i den här branschen.
Själv är Henrik Möller "sjukt nöjd" med att ha gjort över femtio filmer. Även om han erkänner att en del av det han gjort är "skräpfilmer".
– Visst hade det varit fantastiskt att göra film med en hög budget. Ett tag var det faktiskt på gång. En slags bisarr Alice i Underlandet-historia. Men bolaget kursade och det gick åt helvete.
Han säger att han tänker fortsätta att göra filmer med Claes och sin kompis Frank. Just nu är han igång med ett projekt som heter "Malmöbombaren".
– En rätt bisarr historia.
När vi närmar oss Möllevångstorget hajar Henrik Möller plötsligt till och pekar på en husfasad där någon ritat ett djur.
– Det finns skitmånga sådana runt om i stan. Det skulle jag vilja göra en film om, säger han.

Några röster om Henrik Möller

"Han är samtidens stora missförstådda geni."
(Piotr Marciniak i Nöjesguiden)
"You`re a real artist pal."
(David Lynch)
"Det här är en utmärkt film för att säkra julmyset. För vad är det julen handlar om... hat och ångest."
(Fredrik Strage rekommenderar dvd:n "Ångesthunden" i TV4 Gomorron)
"Sluta göra skitfilmer om Malmö! Dra åt helvete du bara, din hora! Ska plocka dig."
(Anonym kommentar i Henrik Möllers gästbok)
Gå till toppen