Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Helsingborg

Ingen hund vid begravning

Willy Therns sista önskan var att hans älskade hund skulle få vara med vid hans begravning. Men kyrkan släpper inte boxern över tröskeln.

Förra lördagen gick 81-årige Willy Thern bort efter en längre tids sjukdom. De sista veckorna valde han att vårdas i hemmet för att kunna vara nära både sin hustru Gun och deras gemensamma hund Milo.
– Under vårt 56-åriga äktenskap hade vi allt som allt åtta hundar. Eftersom vi inte fick några barn blev de våra flickor och pojkar, säger Gun Thern.
Hon visar en bild på begravningsplatsen där fem av hundarna ligger bredvid varandra. Var och en med minnessten av granit och vackra dekorationer.
– Milo som är nio år är den sista hunden. Willy ville så gärna att han skulle få vara med vid begravningen och följa med mig fram till kistan för att ta farväl.
Tårarna rinner längs med kinderna när Gun berättar att kyrkan sagt nej till deras önskemål.
– Vad skulle det göra om en hund var i kyrkan en timme. Det finns ju ledarhundar som de inte kan neka.
Kyrkoherden i Kropps församling Markus von Martens förklarar hur han har resonerat när han fattade beslutet om att inte släppa in Milo under begravningsgudstjänsten.
– Det handlar främst om att det finns de som är allergiska. Skulle vi tillåta hundar i kyrkan skulle vi bli tvingade att sanera lokalerna efteråt. Det handlar om ett stort projekt i en 1100-talskyrka.
Han menar att han nu blev tvingad att fatta ett beslut som skulle fungera för hela församlingen.
– Vi har ett tjugotal medarbetare som ska arbeta i lokalerna. Som kyrkoherde har jag ett arbetsgivaransvar för dessa. Dessutom måste alla vi som är präster i församlingen ha en gemensam linje och jag har ett brett stöd för beslutet.
Han berättar att han själv haft hundar i större delen av sitt liv och är en absolut djurvän.
– Jag anser att djuren också är vår herres skapelse, men just begravningsritualen är tänkt för de sörjande. Dock kan jag tänka mig att Gun före eller efter begravningen kan får en stund utanför kyrkan med kistan så att hunden kan vara med.
Eva-Lotta Grantén är präst och arbetar som utvecklingschef vid Lunds stift och har lång egen erfarenhet av begravningar.
– Det är kyrkoherden som bestämmer och fattar besluten i sin församling, men jag tror att med en bra dialog med sorgehuset så kan man hitta en lösning som kan accepteras av alla. Till exempel att man förlägger en del av begravningsgudstjänsten utomhus.
Gå till toppen