Kultur

Under krigsmaskinens larvfötter

Sören Sommelius har läst "Kriget mot Iraks kultur".

I dag är Irak ett plundrat och söderslitet land.Bild: JOHN MOORE
Sådant händer i krig, säger man. Det går inte att undvika.
Jo, det går att undvika. Efter invasionen av Irak 2003 bevakade amerikanska soldater noga det irakiska oljeministeriet, inte ett komprometterande dokument skulle få komma på avvägar.
Däremot brydde man sig inte alls om att skydda Nationalmuseet, som plundrades av souvenirhungriga amerikanska soldater. Många av dem visste nog dåligt var Bagdad låg. Men Saddam Hussein var ju ond som Hitler och hans regim med massförstörelsevapen var ett hot mot mänskligheten, hette det.
Att Mesopotamien var platsen för en av mänsklighetens äldsta kulturer kunde inte hjälpas. Krig är krig.
Eller var det precis tvärtom, var förstörelsen av det irakiska samhället, den irakiska kulturen och den irakiska nationella identiteten ett av krigets viktigaste mål?
I boken Kriget mot Iraks kultur med undertiteln Varför museer plundrats, bibliotek bränts ner och akademiker mördats (i översättning av Ingvar Rydberg) ger olika skribenter sin syn på de här frågorna. Verket är ett kollektivt arbete av internationella och irakiska specialister.
Det är en väldokumenterad och ytterst angelägen stridsskrift, först utgiven 2010 av det brittiska förlaget Pluto Press.
I ett förord hävdar bokens redaktörer Raymond W Baker, Shjereen T Ismael och Tareq Y Ismael att USA:s krig mot Irak från 2003 och till nu syftat till att slå sönder den irakiska staten.
Statens sammanbrott, som vi i dag kan se konsekvenserna av, påskyndades av attackerna mot irakisk identitet. Därför åsidosatte USA och dess allierade sitt ansvar som ockupationsmakt att skydda Iraks unika kulturskatter, skriver författarna.
Och man förhöll sig likgiltig till likvideringen av Iraks intellektuella elit genom riktade mord på närmare 500 akademiker, därtill kidnappningar och fördrivning. Irak utsattes för en kulturell rensning utan motsvarighet.
Gamla Testamentets Abraham sägs ha fötts i Ur, en av världens äldsta städer. Ur är en av de sju historiska platser i Irak där de ockuperande trupperna byggt stora militärläger.
En av bokens skribenter, Abbas al-Hussaini, var 2007 chef för den irakiska styrelsen för kulturarv och antikviteter. När han ville inspektera Ur och det gamla Ziggurat-templet där hindrades han av amerikansk militär från basen i Ur.
Ett än värre öde har drabbat det berömda Babylon, där ett amerikanskt militärläger irreparabelt förstört den antika staden. När al-Hussaini besökte Babylon möttes han av bulldozrar i arbete med att anlägga en landningsplats för helikoptrar och såg hur soldater använde ”arkeologisk” jord till att fylla sandsäckar.
Nationalmuseet i Bagdad plundrades på 15 000 ovärderliga föremål. Nationalbiblioteket ödelades och plundrades genom två anlagda bränder, då en fjärdedel av institutionens en miljon böcker förstördes.
Iraks historiska skatter har sargats oåterkalleligt. Något liknande hände med det irakiska undervisningsväsendet, när 84 procent av alla högre läroanstalter brändes och plundrades. Och inte bara det. Många av landets akademiker trakasserades eller likviderades. Dirk Adriaensen, medlem av World Tribunal on Iraq, ger ett belysande exempel.
Dr Huda Salih Mahdi Ammash fick av amerikanerna öknamnet ”fru Mjältbrand” och arresterades, samtidigt som soldater dammsög hennes hem på allt hon skrivit, beslagtog hennes dator och alla hennes böcker. Men i själva verket hade hon arbetat med att dokumentera det ökande antalet fall av cancer bland irakiska barn efter Golfkriget 1991.
Dr Ammash anklagades aldrig för något och förvägrades rättegång. När hon släpptes var hon sjuk, i dåligt skick och utfattig. Hon fick inte tillbaka något av det som bortförts. Adriaensen träffade henne efter frisläppandet och är övertygad om att det verkliga skälet till att hon greps var hennes kunskaper om cancerframkallande utarmat uran, använt i många amerikanska vapen.
De akademiker som inte drabbats lika illa har ofta tvingats fly. Tre fjärdedelar av Iraks läkare och sjuksköterskor har förlorat sina Job, hälften av dem har lämnat landet. Det har också en stor del av den utbildade medelklassen, som är varit en förutsättning för någon form av framtida demokrati.
Mycket av detta berodde på amerikanen Paul Bremer, som ledde den civila administrationen i Irak efter invasionen. Bremer gick ut med dekret om att alla medlemmar i det tidigare dominerande Baathpartiet skulle avskedas och därmed kastas ut i ekonomisk misär.
Bland de utrensade skapades en ursinnig motståndsrörelse som möttes med kollektivt våld och urskillningslösa bestraffningar.
I dag är Irak ett sönderslitet land. Om amerikanerna sa sig vilja skapa en proamerikansk demokrati så blev resultatet det motsatta, ett land i kaos och laglöshet.

Kriget mot Iraks kultur

Varför museer plundrats, bibliotek bränts ner och akademiker mördats
Redaktörer: Raymond W Baker, Shjereen T Ismael och Tareq Y Ismael
Översättning Ingvar Rydberg
Alhambra
Gå till toppen