Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Dags att sluta leta ursäkter

Fjolårets HIF hade så många olika sätt att vinna på att det i sig var en mäktig maktdemonstration. Nu tycks mästarna vilja testa om det även går att hålla sig kvar på tronen med hjälp av ursäkter och självbedrägeri.

Hittills har det mest känts som att ingen varit intresserad av att vinna allsvenskan. I går räckte åtminstone två av förhandsfavoriterna, Elfsborg och Malmö, upp handen och anmälde sin närvaro.
HIF hade i sin tur chans att göra ett rejält statement om att det även var dags för mästarna att börja röra på sig. Gais mittback Calum Angus gjorde dessutom vad han kunde för att spela sig till ett kontrakt med HIF i framtiden. Först ett självmål, och med halvtimmen kvar fick han ett hårt rött kort dömt mot sig i en "fifty fifty"-situation.
HIF slängde fram allt man hade och det slutade med... tja, en rökpuff, en hetlevrad och frispråkig Rachid Bouaouzan som gav Walid Atta en hårtork efter slutsignalen, och i den efterföljande intervjun ansåg Conny Karlsson att laget svarat för en bra prestation.
Om det är någon slags omvänd idrottspsykologi som tränare och spelare i HIF använder sig av för tillfället så är åtminstone jag alldeles för dum för att begripa tricket.
Jag tror inte heller överdrivet mycket på teorin som hävdar att ett lag efter framgångar ofta saknar hunger. Däremot måste HIF snart hitta karta och kompass för att tala om för sig själv och konkurrenterna att de vill något med sin säsong.
Det förvånar mig inte att det fortsätter vara trubbigt framåt. Problemet har funnits där sedan försäsongen startade. Av de fem uttalat offensiva HIF-arna i går var det bara Erik Sundin och Mattias Lindström som inte såg ut som osäkra och trasiga spelare.
Det finns ett lag tre mil norrut som tog sig till elitserien för att samtliga inblandade såg till att hjälpas åt att dra vagnen framåt. Rögle hade inte kvalseriens bästa spelare men hade någon en sämre kväll på jobbet var det genast någon annan som klev fram och bidrog.
Något för HIF att ta efter?
Vad som överraskar mig en aning – och det är också ett tecken på frustration – är att HIF plötsligt börjat leta ursäkter.
Efter premiäröverkörningen i Norrköping skyldes det småtafatt på konstgräset. Sedan har det bland annat hetat att det tar tid att spela ihop laget, och i går valde rutinerade Christoffer Andersson några mindre smickrande ord i sin recension av domare Tobias Mattssons insats.
Allt sånt här har HIF stått över tidigare. Man har struntat i om matchen så spelats på ett minfält i Kabul, och med Torsten Flinck som domare. HIF har borrat ner huvudet, knutit nävarna, litat på sin förmåga och kört ännu hårdare.
Härnäst åker lagkapten Pär Hansson och hans HIF-are till Åtvidaberg för säsongens första vägskälsmatch. Just nu känns det som en riktig rysare på pappret.
Men trots en inledning som slirat hit och dit ligger HIF faktiskt bara en poäng back om man jämför med motsvarande matcher ifjol. Det gäller att hitta ljusglimtarna.
Gå till toppen