Han beskriver sin uppväxtmiljö som präglad av "klassiska arbetarförhållanden". Men det tar inte många minuter att konstatera att den unge Martin tidigt stakade ut sina egna spår.

– Nej, man kommer nog inte ifrån att jag har gjort någon form av klassresa, säger Martin Severinson.

När han var fem år skildes föräldrarna. I skolan på Fredriksdalsområdet i Helsingborg trivdes han och fick tidigt kontakt med engagerade lärare. Han idrottade mycket, sprang stadslopp och spelade fotboll, och började läsa böcker – tack vare lärare och läsprojektet "En bok för alla".

– Det var ett stort hopp att går från Blyton till böcker som "Han sålde sin frihet".

Tecknandet fanns sedan barnaår om än "basalt", för att använda hans eget ord. I åttonde klass köpte han sina första oljefärger och anmälde sig till en kurs på Folkuniversitetet där han fann sig vara yngst i "klassen". Som om situationen i sig inte var nog främmande, berättar han om när första lektionen skulle ta sin början.

– In kommer en dam i morgonrock. Och klär av sig! Som väl var förstod kursledaren snabbt hur det stod till och ordnade så att jag kunde sitta för mig själv och måla. Jag var ju inställd på att måla stilleben och liknande.

Inför gymnasiet funderade han själv på val som kock, reklam och dekoration men litade på sina lärare när de tyckte att det var självklart att han skulle söka till det naturvetenskapliga programmet. Så fick det bli.

– Sedan packade jag fisk på Frigoscandia i ett år. Till slut gick det inte, det kändes som att "jag blir hjärndöd, jag måste härifrån!".

Han hade börjat drömma om konsthögskolor. Det gamla arbetararvet gjorde sig påmint, från både vänner och familj.

– "Vad ska du med det till?" och liknande kunde de säga, förstås utan att mena något ont med det. Men jag är nyfiken och tycker att det är spännande att förhålla mig till världen, det är en grundton i mig, att försöka förstå världen utanför mittfåran, säger Martin Severinson.

Ett och ett halvt års studier i filosofi följde liksom dåtidens möjlighet, "ungdomspraktik", som lärare på sin "gamla" skola, Fredriksdalsskolan.

– Det blev en positiv upplevelse, kul och spännande.

Konstnärsdrömmarna fortsatte att leva starkt i honom. Han sökte till estetlinjen på Sundsgården för att få grundläggande konstnärlig utbildning och därmed kunna söka till bildlärarlinjen. Han kom in i Umeå. Men då handlade det inte bara om honom. Han hade två år tidigare träffat Malin Severinson från Nyhamnsläge (det är hennes efternamn som familjen bär).

– Hon jobbade som lärare I Viken och var inte så pigg på att flytta.

Så blev det i alla fall och efter ett år i Norrland, 1997, föddes första barnet, sonen Oskar. När de tre utbildningsåren var till ända råkade den enda utlysta bildlärartjänsten i landet vara på Kullagymnasiet i Höganäs. Martin Severinson fick jobbet och familjen var tillbaka i NV-Skåne.

Tre barn till har kommit till världen sedan dess och Martin Severinson är fortfarande lärare på Kullagymnasiet. Utöver familj och lärargärning vårdar han bildskapandet.

– Det är verkligen en nötaverksamhet – att gå från ingen till nästan någon.

Sysselsättning: Konstnär, lärare, författare, var under många år gruppledare för nyblivna pappor.

Just nu: Släppte nyligen en andra skrift med reflektioner kring livet och tillvaron.

Familj: Hustru Malin, barnen Oskar 14, Tove 12, Alve 7 och Eskil 4.

Ålder: 40 år.

Läser: Forough Farrokhzad: "Mitt hjärta sörjer gården", modern persisk poesi, filosofen Jacques Derrida: "Rösten och fenomenet", Liv Strömquist: "Ja till Liv", Hooman Majd: "Irans dubbla ansikte", böcker av Noam Chomsky.