Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ängelholm

Unga Askungar på teaterscenen

I ett av rummen högt upp i Parkskolan hänger scenkläderna tätt. Det är snart dags för ännu en premiär för musikteatergruppen Askungarna. En grupp som fått allt fler medlemmar efter en liten nedgång.

Det råder en hjärtlig stämning även om det kan vara trångt om saligheten när Askungarna repeterar i Parkskolan. Askungarna består sedan ett par år tillbaka av två grupper. En grupp för de lite mindre barnen och en för de större. Dessutom huserar teatergruppen Spectaculus i lokalerna. I den yngre Askungegruppen är deltagarna 8-12 år medan de i den äldre gruppen är 13-18 år.
– Tidigare i år gjorde vi Pelle Svanslös för förskolorna och efteråt märkte vi av en liten nedgång bland deltagarna. Men nu är vi 15 igen och i den lilla gruppen är vi 10-11, säger Lena Landgren, ordförande, ledare och mycket annat för Askungarna.
Tillsammans med dottern Emma Landgren står de bakom mycket av Askungarnas verksamhet. Emma Landgren har hand om gruppen med de lite mindre barnen och har varit med i Askungarna sedan hon var åtta år. Särskilt sången ligger henne varmt om hjärtat.
– Det tar tid men samtidigt är det jätteroligt. Vi får se framstegen som barnen och ungdomarna gör, säger Lena Landgren.
Repeterar gör man till största delen på söndagar och det brukar bli ett längre repetitionstillfälle innan det är dags att sätta upp en föreställning. Den 3 juni spelar man Coppelia i Hembygdsparken.
– Vi skulle haft ett långrep på Tåssjö lägerskola men efter magsjukan där så fick vi låna en hemvärnsgård i Allerum i stället, berättar Lena Landgren.
Coppelia är en klassisk berättelse om en dockmakare. Här finns ett antal olika dockor med på scen och i Askungarnas version har man valt att flirta med 1980-talet även om handlingen inte utspelar sig då. Det innebär bland annat 80-tals kläder, make-up, frisyrer och en del musik från den tiden. En tid då skådespelarnas föräldrar i en del fall var unga.
– Det är annorlunda med mycket färger. Jag är själv född 1998, säger Amanda Walentinsson som spelar Coppelia själv.
Hon har spelat teater i fyra år. Som Coppelia är hon en docka som inte säger något eller rör en min.
– Det känns konstigt att inte säga något, säger Amanda Walentinsson.
Hon tycker det är roligt med teater och att träffa kompisarna under repetitionerna. Bland deltagarna är det en klar övervikt av tjejer. Tre killar finns med i den äldre gruppen.
Att spela i Hembygdsparken har gruppen gjort tidigare vid något enstaka tillfälle och det är en scen de gillar.
– Hembygdsparken är ett vågspel. Är det bra väder så är det roligt att spela ute, säger Lena Landgren.
– Det är en stor scen och vi når andra också när vi spelar där. De som är i parken uppmärksammar att något händer när vi repeterar eller spelar, säger Emma Landgren.
Deras Coppelia är en familjeföreställning som vänder sig till alla från 5-6 års ålder.
Gå till toppen