Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

"Azerbajdzjan är ett rikt land med fattig befolkning"

Apropå att ett perifert land i Kaukasien kommit i fokus tack vare Eurovision Song Contest. Men vad döljer sig under ytan i västprofilerade, sekulära och skrytbyggestäta Baku och hur lever folk på landsbygden i ett Azerbajdzjan som fick kvinnlig rösträtt före Sverige?

Hans-Gunnar Adén var svensk ambassadör i Azerbajdzjan mellan 2006 och 2010. I ett land fullt av motsägelser och korruption, med ungefär lika många invånare som Sverige men på en femtedel av vår yta.
När landsfadern och före detta KGB-generalen Heydar Aliyev avled 2003 hoppades många att sonen Ilham skulle leda utvecklingen mot öppenhet och demokrati. Det blev tvärt om, den i dag 50-årige presidenten styr med järnhand och sedan 2009 kan han väljas om obegränsat antal gånger.
Armenien, som ligger i väpnad konflikt med värdlandet, drog sig ur årets Eurovision Song Contest av säkerhetsskäl. Och det har hänt att azerbajdzjaner som tidigare år röstat på fiendelandet Armeniens bidrag via sms och Teliasoneras Azercell har kallats till säkerhetstjänsten och blivit förhörda.
Är det rätt att åka till Baku och sjunga? Eller för den delen till Viktor Janukovytjs Ukraina och spela EM-fotboll och längre fram till Aleksander Lukasjenkos Vitryssland och spela VM-hockey?
– Jag tycker att det är bra. Särskilt för ett land som Azerbajdzjan, i utkanten av Europa. Evenemanget gör att vi får upp ögonen för förtrycket. Det är en sak att idrottsmän åker till Vitryssland och artister till Baku, men politiker bör inte beblanda sig och göra det till en propagandaseger för regimen. Bättre då, som Angela Merkel och andra vid sommarens EM i Ukraina, välja att utebli.
Hur har vanligt folk det i Azerbajdzjan?
– Vänner som jag har där brukar säga att det är ett rikt land med fattig befolkning. Det finns en förmögen överklass med presidentfamiljen i spetsen som skott sig och stoppat alla oljepengar i egna fickor. Baku ger ett väldigt elegant intryck med skyskrapor, stadsjeepar och annat. Men den stora massan har det svårt. Många bor omodernt och har usla löner.
Hur är kvinnornas ställning?
– Landsbygden är något helt annat än Baku. Det är en komplicerad blandning – å ena sidan traditionell, gammaldags kultur där kvinnorna för en undanskymd tillvaro, å andra sidan koloniserat av Ryssland i 200 år. Man var väldigt mycket före sin tid med kvinnlig rösträtt under den oberoende republikens korta tid (1918-20), före oss i Sverige. Något att tänka på.
Vilken roll spelar religionen i dag?
– I slutet av 1800-talet var landet kosmopolitiskt med många influenser. Sedan kom Sovjetstyret i 70 år med ateistisk propaganda. I Baku får man inget intryck av att befinna sig i en muslimsk stad, inte mer än i Stockholm faktiskt. Där finns väldigt få kvinnor i slöjor och bara enstaka minareter. Huvudstaden är väldigt sekulariserad och regimen också, med Turkiets förste president, Kemal Atatürk, som förebild.
– Men ju mer diktaturen får fortsätta som den gör, desto starkare blir religionen. Genom islam är snart det enda sättet att protestera mot regimen, ungefär som katolska kyrkan i Polen under kommunismen. Risken är att fundamentalistiska krafter främjas.
Det talas ofta om sovjetiskt arv och att landet kidnappats av KGB-krafter. Men visst håller även väst, exempelvis Europarådet, ofta regimen om ryggen?
– Vi har varit undflyende. Många länder anser sig beroende av Azerbajdzjans olje- och gasresurser för att inte bara vara utlämnade till rysk leverans. Sedan har vi de säkerhetspolitiska skälen. Landet ligger väldigt strategiskt – granne med Iran och nära till Afghanistan.
– Dessutom är makthavarna skickliga på att slå blå dunster i ögonen på folk i väst. De talar om demokrati och mänskliga rättigheter och att inrätta ombudsmannainstitut. Men allt är bara en fasad.
Det skickas ju valobservatörer och regimen har ögonen på sig, men hur verkningsfullt är det?
– Det är en otrolig gåta att så många är så blåögda och inte ser alla oegentligheter, inte minst i samband med valen. En del låter sig säkert mutas, andra bevakar sina särintressen. Engelsmännen, med multinationella BP, har viktiga affärsrelationer i Azerbajdzjan, amerikanarna också...
Finns det några positiva tendenser?
– Det är svårt att sätta munkavel på nya medier. Vi såg det under arabiska våren och vi ser det i Azerbajdzjan. Ungdomarna behärskar tekniken och myndigheterna står handfallna och är oroliga när bloggarna lyckas föra ut sina budskap.
Var det inte överdrivet av Armenien att hoppa av Eurovision Song Contest i Baku?
– De hade säkert anledning att känna sig oroliga. Det bedrivs stor hatpropaganda mot Armenien och armenier.

DETTA HAR HÄNT

Azerbajdzjan ligger i bottenskiktet i flera mätningar av demokrati och yttrandefrihet.
I tidskriften The Economist årliga demokratibarometer ligger landet på plats 140 av 167, mittemellan Vitryssland och Kina. I botten ligger Nordkorea och i topp Norge. Sverige på fjärde plats.
Reportrar utan gränser placerar Azerbajdzjan på plats 162 av 179 på sitt pressfrihetsindex.
Forskningsinstitutet Freedom House klassar Azerbajdzjan som auktoritär regim tillsammans med alla de centralasiatiska staterna samt Ryssland och Vitryssland, därför att grundläggande politiska rättigheter och medborgerliga friheter saknas i landet.
På Transparency Internationals korruptionsindex kom Azerbajdzjan förra året 143:e plats av 182, en plats som delades med Nigeria, Ryssland och Vitryssland.
2010 antogs en lag som förbjuder våld i hemmet. Utanför huvudstaden Baku är det vanligt med arrangerade bröllop och hederskultur förekommer.
I samband med sitt uppdrag i schlager-EM har svenska Loreen träffat människorättsaktivister och bland annat deklarerat: "Det finns mycket folk här som vill förändra. Därför jag vill möta olika organisationer, för att komma ut med information som inte så många känner till. Att skapa medvetenhet är det viktigaste."
Gå till toppen