Det är inte det bästa teatervädret när skådespelarna ska visa upp par scener ur den nya föreställningen. Platsen är den vackra innergården på Kyrkogränden 32, regnet strilar ner och det är bara drygt tio grader. Där, inne på gården, ska också ensemblen spela upp Kattstryparn, som föreställningen heter, med start lördag.

Det är tredje gången Öresundsteatern samarbetar med omsorgsförvaltningens område funktionshinder i form av teater, senast var det vinterns Den stora rådhuskuppen.

Precis som den innehåller Kattstryparn i grunden en sann historia som sedan har byggts ut av manusförfattarna Anders Kungsman och Per Ullberg från Öresundsteatern.

Det är midsommartid 1916 och både bokstavligt och bildligt utkanterna av Landskrona. Huvudpersonen i pjäsen, Alfred, är funktionshindrad och kolutkörare. Han lever ensam och ryktet säger att han stryper katter. När ett barnlik hittas faller misstankarna på Alfred.

– Det är en berättelse om hur det var att ha ett funktionshinder i början av 1900-talet, om utanförskap och bemötande. "Kattstryparn" handlar också om längtan efter att bli accepterad och älskad som den man är, säger Anders Kungsman.

"Kattstryparn", Alfred, spelas av Martin Selring. Så här berättar han om sin roll:

– Katten är hans bästa vän. Alfred är lite egen och han är den som inte blir bjuden på midsommarfest.

En som inte är snäll är fastighetsägaren, spelad av Liridon Llapashtica.

– Nej, jag ska vara lite ond och elak. Fast egentligen är jag snäll, säger han.

Enver Ibishi, som spelar trädgårdsmästaren, berättar att ensemblen övat sedan i mars.

– De senaste två veckorna har vi övat varje dag. Det var lite svårt först men efterhand gick det bättre och replikerna satt där. Det känns faktiskt som att det är på riktigt, att jag är han och att det är på den tiden, säger han.

När Kattstryparn har premiär på lördag kommer rekvisita att finnas som gör platsen mer tidstypisk. Bland annat ska en inlånad häst finnas där.