Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Hansen har vänt skutan för Öster

Efter sina 18 år på fabriksgolvet har han plötsligt gått och blivit ett stekhett tränarnamn. Det är en resa som roar Hansen. Samtidigt försöker "från landet"-killen fortfarande förstå hur den har gått till.

Lönnbyvallen i Östra Ljungby en vacker, men något kylslagen, tisdagsafton. Familjeträff nere vid ena hörnflaggan.
Minstingen Ellen har virvlat i väg någonstans medan storasyrrorna bänkar sig bredvid mamma Christel och pappa Roar. På planen kämpar sonen Axel Hansens Östra Ljungby mot övermakten i form av gästande Vejby.
– Vi hade samma orangea färg som Vejby har på tröjorna när jag spelade i Tvärby. Klubben finns inte mer, men jag har för mig att basisten i Wilmer X, Thomas Holst, har tatuerat in Tvärbys klubbmärke på armen, berättar Roar Hansen
Den egna spelarkarriären som startade i moderklubben Tvärby, och avslutades i just Östra Ljungby, var en blygsam historia. Men tillvaron på fotbollens bakgård lyckades inte kväva passionen till spelet och längtan efter större utmaningar, Roar Hansen tvingades bara hitta en annan väg att ta sig fram.
I morgon står han vid sidlinjen och leder sitt Öster i Smålandsderbyt mot Värnamo. Ett Öster som hittills är obesegrat i Superettan, och som kanske ”endast” behöver vinna 10–12 matcher till för att få ihop den genomsnittliga poängsumman som det statistiskt sett krävts för att gå upp i allsvenskan.
Hur Roar Hansen mår? Vad tror ni?
– Eftersom jag i grund och botten är en positiv människa innebär det att jag trivs med mitt jobb i både med- och motgång. En annan anledning till att jag har ett mer avspänt förhållande till fotbollen är att jag vet vad det innebär att vara vanlig knegare.
I 18 år var han anställd som lagerarbetare, och det har enligt honom själv utvecklat perspektiv och en hälsosam distans till tränarrollen.
– Ibland måste jag stanna upp för att försöka förstå att jag verkligen gör det jag gör, och jag känner stor ödmjukhet inför att jag får jobba på heltid med min hobby, förklarar Roar som var ett av namnen som intervjuades då Conny Karlsson fick jobbet i HIF.
Roar Hansen lät sig inte nedslås av beskedet.
– Det är upp till mig att bevisa att min fotboll och ledarfilosofi fungerar, och på det viset få någon intresserad. Men ja, jag tror att jag klarar av att vara tränare i en större klubb.
– Men om jag slutar min karriär utan att ha tränat ett allsvenskt lag, så var det väl inte meningen. Jag brukar tänka på det L-O (Lars-Olof Mattsson, förbundskapten för Sierra Leone) sa till mig en gång, att "Roar glöm inte att du är en av fotbollens arbetare, och att du är jävigt bra fast du kanske inte kommer upp på den största scenen".
Det finns ett citat som valsat flitigt i småländsk media i takt med att Östers segerrad förlängts. Roar Hansen skrattar till då jag nämner "om du ska flyga som en örn kan du inte träna som en kalkon".
– Vad jag menar är att om en grupp människor vill komma någonstans måste alla stämpla in på jobbet varje dag. Jag vet att det inte finns ett enda lag i världen som har fantastiska träningar året runt, men kan vi i Öster minimera antalet dåliga träningar så kan vi kanske lära oss flyga som en örn. Och det är ganska vackert eller hur?
Är det hela hemligheten?
– Vi har inte gjort något som inte vilket annat lag som helst kan göra och gör. Till och med Östra Ljungby här i femman skulle kunna göra det vi gör, säger Roar och nickar ut mot planen.
Eh, du slår något slags rekord i att inte låta märkvärdig.
– Jo, men så är det när det flyter på. Vi är ett bra lag som kan vinna matcher även när vi inte spelar speciellt bra och det beror på att vi har en tydlig spelidé som spelarna köpt. Jag är djupt imponerad av hur totalt hängivna och ambitiösa de är. Och som vanligt måste det till lite stolpe in här och där…
Hur mycket beror det som händer på dig?
– Jag bidrar med mitt precis som alla andra. Det gäller till exempel för mig att få spelarna att dra åt samma håll.
De som känner Roar Hansen väl hävdar att en av hans främsta förtjänster som tränare är just människokännedomen. Det är bland annat därför gamla spelare som landslagsmålvakten Pär Hansson och New York-proffset Marcus Holgersson fortfarande håller nära kontakt med sin gamle tränare.
Själv säger Roar Hansen att egenskapen är något han fått med sig hemifrån.
– Mina föräldrars karaktär har format mig. Mamma har alltid varit social av sig, och pappa är en före detta sossepolitiker som alltid haft starka åsikter.
– Jag inser att det finns tusentals tränare som är bättre än jag när det kommer till vissa fotbollsbitar, men en av mina spetskompetenser, som jag dessutom anser är en viktig ingrediens i tränarjobbet, är att jag kan möta och ta människor.
– Spelare påverkas precis som vi andra av olika saker i privatlivet, och känner de att de kan anförtro sig till mig så gör det mitt jobb lättare. Jag har lätt för att prata med talanger och vägleda dem. Exempelvis gav jag och min fru råd åt en spelare och hans flickvän som hade blivit förstagångsföräldrar och som kände att det var en jobbig situation att hantera.
När han kom till Öster var spelarna, tyngda av klubbens historia och traditioner, livrädda för att spela hemma. Roar Hansen gjorde upp med kepsgubbar och andra spöken som alltid ansett att det var bättre på Jan "Lill-Damma" Mattssons tid.
– En klubbs historia ska man vara stolt över och vårda, men den får inte bli en belastning. Det tog lite tid att vända skutan men nu älskar spelarna att spela inför hemmapubliken.
Vet du hur du ska tackla de motgångar som förr eller senare kommer?
– Alltså, jag är ju präglad av miljön jag kommer ifrån, det vill säga att jag är den trygga "från landet"-killen som gått den långa vägen där jag fått lära mig att vara ödmjuk även i framgång.
– De du träffar i hissen på vägen upp möter du i regel på vägen ner. Man kan inte bli älskad av alla människor, men beter jag mig som en god och hygglig medmänniska är jag helt säker på att jag har ett skyddsnät när det går sämre.
Vejby har dragit ifrån och leder med 3–0 redan efter 20 minuter, och familjens medhavda kaffekorg lockar allt mer.
Jobbet i Växjö kräver att Roar Hansen bor över i veckorna, men fyrbarnspappan har ett enkelt knep för att få livspusslet att gå ihop. Det handlar om att i sin yrkesroll inte förvandlas till en fotbollsidiot.
Den 11 juni har dottern Ellen fotbollsträning.
– Jag hinner se Sveriges EM-premiär, men skulle aldrig välja bort Ellens träning för att sitta och titta på England–Frankrike även om det är en väldigt intressant match. När jag är hemma prioriterar jag kvalitetstid med familjen, och det sociala livet.
Lördag den 3 november tar Öster emot Hammarby i slutomgången av superettan, och Roar Hansen blundar inte för att serieledarna satt sig i en bra position.
– Jag har myntat uttrycket "kaxigt ödmjuka" vilket betyder att vi ska tillåta oss att vara kaxiga över det vi åstadkommit hittills men samtidigt visa stor ödmjukhet inför nästa uppgift.
– Sedan kan man alltid önska sig att vi i höst får fira något trevligt med en jäkligt bra fest.

Personligt

Född: 28 februari 1966.
Familj: Gift med Christel sedan 20 år tillbaka. Pappa till Sara, 23, Hanna, 21, Axel, 17 och Ellen, 5.
Klubbar som spelare: Tvärby, Stidsvig, Kvidinge, Östra Ljungby.
Klubbar som tränare: Stidsvig (1990–92), Klippan (ungdomsansvarig 92–94, ansvarig för A-laget 95–97), Helsingborgs Södra (98–00), Högaborg (01–03), Landskrona BoIS (assisterande tränare 04–05), Ängelholm (06–10), Öster (11–).

Saker som kännetecknar en bra tränare

– Oavsett om du är fotbollstränare eller företagsledare måste du ha kunskap och även kunna förmedla den, anser Roar Hansen

– Sedan är det viktigt att ha social kompetens.

– Dessutom måste man vara nyfiken och öppensinnad. Det gäller att lyssna till omgivningen och ta in, och inte vara rädd för att revidera sitt synsätt om det finns skäl till det.

Gå till toppen