I dag kommer Kurt Hansen att bege sig till minneslunden på nya kyrkogården för att tända ett ljus. Det kommer att lysa för hans bror, som avled för ett år sedan.

Kanske behövde brorsan vila en stund, kanske var det hunden som ville kissa exakt där, men det är bara spekulationer. Vi vet inte varför den 74-årige mannen befann sig vid busshållplasten på Löpargatan vid 22.40 den 7 juli 2011, men vi vet att han hade så in i himmelens stor otur som gjorde det.

Efteråt låg väggar och tak blandat med glassplitter och omkullvälta stolpar på platsen. Och ambulanspersonal fick dra fram honom ur röran.

– Hans dotter ringde på morgonen och berättade vad som hade hänt. Jag körde ut dit och tittade, säger Kurt Hansen.

Händelsen på Löpargatan för ett år sedan har etsat sig fast i mångas minne som en oerhört tragisk händelse. För många blev det ytterligare ett i raden av meningslösa våldsdåd som får folk att tänka "bara i Landskrona...".

Kurt Hansen berättar att hans bror var på besök hos en gammal vän i området. Han hade barnbarnets hund med sig eftersom dottern med familj var på semester utomlands. Det hände att han hjälpte till att passa när det behövdes, han hade ju tiden, har var pensionär.

Under hundpromenaden hamnade de vid busshållplatsen på Löpargatan. Någon har föreslagit att han slog sig ner på bänken för att röka en cigarett, men Kurt Hansen säger att hans bror inte var rökare.

Söderifrån, inifrån stan, närmade sig fyra unga män i en personbil med hög hastighet. När de tappade kontrollen över bilen i samband med att de skulle köra om en buss, plöjde de rakt över gräsmattan i stället och skövlade busskuren längs med marken.

74-åringens liv gick inte att rädda.

– Han är saknad av jättemånga i Landskrona. Han har varit med i ridklubb och motorklubb och han har varit förmyndare. Det kom 80–90 personer på begravningen så vi hade den i stora kyrkan, säger Kurt Hansen.

Efteråt har han fått ta över en del sysslor som hans bror hade. När vi träffar honom har han ärenden både söder om och norr om Landskrona. I Helsingborg ska han fixa med en trilskande motorbåt.

Han berättar att det finns bilder på internet som togs i samband med olyckan, där ambulanspersonal drar fram en äldre man ur kaoset efter kraschen, men dem har han inte tittat på och tänker inte heller göra.

Av en hyfsat stor syskonskara är de bara tre bröder kvar i livet.

– Det blev inte att jag träffade honom så ofta, det blev någon gång i veckan, säger Kurt Hansen.

När han pratar om händelsen och det som har hänt därefter, vilar det en slags uppgivenhet över honom. Eftersom ingen av de fyra som satt i bilen har velat erkänna vem som körde, har ingen kunnat dömas för att ha orsakat hans brors död.

– Man känner sig förtvivlad. Människor verkar vara härdade och det finns inget som är heligt längre, säger han.

Han säger också att det är viktigt att ingen döms för något som de inte har gjort och att han tycker synd om dem, eftersom de är unga och troligen inte hade räknat med följderna av att köra så vårdslöst.

– Men de har ju varit delaktiga i olyckan allihop. Kanske borde man döma bilens ägare om han var med.

Kurt Hansen pratar om hur det var förr och han pratar om hur det är nu. Han säger att samhället har blivit bättre på många sätt sedan han var ung – då fick man inte ens hänga i oskyldiga små gäng på gatan innan konstapeln frågade vad som stod på – men samtidigt har det tyvärr blivit mer tolerant mot ungdomars okontrollerade framfart.

– Utanför min lägenhet här i stan brukar de köra i säkert 80–90 kilometer i timmen på nätterna och mer vänstertrafik än högertrafik. Om det kommer någon om hörnet är olyckan ett faktum, säger han.

Den grymma och obönhörliga oturen, där vem som helst kan dra nitlotten och stå på tur att få ljus tända för sig i minneslunden, kan ju komma på besök fler gånger i en stad.

– Hunden klarade sig. Den fick skador på bäckenet, men den lever, säger Kurt Hansen.

En 74-årig man avlider efter att en bil mejat ner en busskur på Löpargatan vid 22.40 den 7 juli 2011. Fyra män mellan 18 och 19 år gamla, hemmahörande i Landskrona, grips sedan de sprungit från platsen och anhålls senare.

Ingen vill erkänna att han suttit bakom ratten. Två av de gripna hade indragna körkort, två saknade körkort helt. Bilen saknade registreringsskyltar.

De fyra tonåringarna misstänks för grovt vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik, men bara den som körde kan senare dömas för brottet.

Den 11 juli 2011 häktas de fyra som på sannolika skäl misstänkta för medhjälp till grovt vållande till annans död och medhjälp till grov vårdslöshet i trafik.

Den 22 juli 2011 släpps de fyra ur häkte av åklagaren sedan det står klart att den tekniska undersökningen, som ska binda en av tonåringarna till förarplatsen, kommer att ta tid.