Nöje

Bäst på att koppla bort hjärnan

Om jag säger Hässleholm + musik, vad tänker du då på?
Säkert Skånes electrokung Familjen. Men när han spelade på hemmaplan på årets Siestafestival fick de hippa beatsen se sig slagna av något betydligt mindre kreddigt. För mest röjpublik fick farsaktig folkmusik. Framförd av ett gäng medelålders män i leopardskjortor och skrikiga tajts.
Det har gått 22 år sen de bildades. Och fortfarande undkommer ingen i nordöstra Skåne Joddla med Siv. Alla har något slags förhållande till Lucky Martin, Pär Plåt, Mange Manet och company. Alla kan nynna åtminstone en textrad från "Tjuge pågar i bastun" eller "Inte ens en kolvastång".
Alla mina tonår bodde jag i Hässleholm. Då ville jag inte ens ta i Joddla med Siv med tång. Himlade med ögonen när de välbekanta dragspelsljuden drogs igång på festerna. Sextetten personifierade allt jag förknippade och föraktade med småstaden. Det bonniga, det fjantiga, det grabbiga.
Sen flyttade jag. Och jag vet inte om det är minnet som har lagt i nostalgiväxeln, men – här kommer det – jag har börjat gilla Joddla med Siv.
Okej, det är fortfarande buskismusik med politiskt inkorrekta texter. Men den grova poesin kan faktiskt vara fin i all sin fulhet.
Joddla med Siv kastar dig in i detaljrika sagor från småstaden. Om raggare som tuperar sitt feta hår med en Kvantumhandlad kam. Om hembränd sprit, könssjukdomar och misslyckade fisketurer.
Det är överdrivet så det skriker om det, men alla som någon gång bott i en håla känner igen sig.
När gubbarna spelade på Siesta! stod jag och min barndomsvän framför scenen. Vi hoppade, garvade, vrålade. Att bara koppla bort hjärnan och gå in i något slags grottmänniskoläge var så grymt befriande. På det kan Joddla med Siv vara världsbäst.
Vad: Konsert med Joddla med Siv och Takida.
Var: Klitterhus äng, Havsbaden, Ängelholm.
När: I kväll, klockan 20.
Gå till toppen