Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Välkomna hem från Etiopien!

Blivande sambon och jag har slitit en hel vecka med att riva tapeter från väggarna i vår nya lägenhet. Det är flera lager, noggrant klistrade med troligen det starkaste preparat som finns på marknaden. Vi sliter så det värker i fingrarna. Bara vi får ner dem, bara vi får ner dem, då blir allt bättre, då kan vi måla vitt och göra det...
Nej, det här går inte! Skit i tapeterna! Vi måste prata allvar.
I dag klockan 13.10 visar SVT1 en presskonferens. Huvudpersoner är två svenska journalister som suttit fängslade i Etiopien i över ett år. De har delat mat med råttorna. De har verkligen inte haft några tätlimmade tapeter, är mindre något behov av att riva ner dem.
I går visade "Uppdrag granskning" ett extrainsatt program om Martin Schibbye och Johan Persson. Martin Schibbyes fru och mamma samt Johan Perssons föräldrar har varit oerhört öppna mot medierna under hela perioden och var det även i gårdagens program. Det borde vi vara tacksamma för.
För egen del kommer hela historien än närmare. Inte bara för att vi delar yrke, men också för att jag hade en av mina praktikperioder hos just Martin Schibbye. Det var när han jobbade som redaktör på Folket i Bild i Stockholm.
Han brukade säga att "Patrik, det är så många som är ute i världen och hör av sig och vill skriva, men vad vi behöver är inte fler utrikesreportage, utan fler inrikesreportage, om sånt som händer i Sverige i dag". Och så skrev han om en äldre man i Täby som förde kamp mot kommunen om att få hjälp med att promenera lite då och då.
Det var bra saker, den lilla mannens kamp mot samhället, men att han skulle hamna i ett inhumant fängelse i något fjärran land kom ändå inte som någon överraskning. Han har ett engagemang i utrikesfrågor som är segare än det där tapetklistret. Och om någon jag känner skulle hamna i just ett inhumant fängelse i något fjärran land så var det han. Somliga bara måste.
Gårdagens program var en i allra högsta grad angelägen skildring av det gångna året för de två journalisterna och deras anhöriga. Jag har skrivit det förr, men samtidsdokumentärer är något av det viktigaste tv kan visa.
Nu återstår bara (förutom hela historien som de åkte dit för att berätta från början) att de själva berättar om sina upplevelser. Gärna i dokumentärform.
När jag ändå har rivit tapeter har jag lyssnat på P1. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att matas med intressanta inslag som jag själv inte väljer. Epilepsi, ekonomi, språkfrågor – allmänbildningen tränger in i mig.
Hur många fler bönder behöver egentligen fruar? Har de inte ett jobb att sköta?
Idag mellan klockan 12 och 15 sänder SVT1 extrainsatta program med anledningen av frisläppandet av Martin Schibbye och Johan Persson.
Gå till toppen