Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Om kriget kommer

Lotta Schüllerqvist om vardagsdiskussioner på en flygplats och i Jerusalem.

"Om vi bombar er så kom ihåg att folket står inte bakom detta. Det är bara våra galna ledare", säger den ena unga kvinnan allvarligt till den andra.
De står och väntar vid gate 204 på Istanbuls flygplats, framför en låst glasdörr.
De båda kvinnornas samtal började alldeles nyss, med att den ena frågade hur länge dörren skulle vara låst:
"Jag ska flyga från nästa gate men vet inte hur jag ska komma dit."
"Vart ska du flyga?"
"Till Teheran. Och du?"
"Till Tel Aviv."
Några sekunders avvaktande tystnad, sedan tar den israeliska kvinnan till orda:
"Hur är det i Iran, är ni rädda för att vi ska attackera er?"
"Såklart, folk pratar inte om annat, alla är rädda att det ska bli krig."
"Samma sak i Israel, alla är rädda för en attack från Iran. Vi minns ju missilerna mot Tel Aviv under Kuwaitkriget för tjugo år sedan."
Den iranska kvinnan funderar en stund, frågar sedan:
"Men det finns folk i Israel som är emot att ni bombar oss?"
"Ja de flesta är emot. Men hur är det hos er?"
"Många hos oss är också emot ett krig mot Israel. Men det bryr sig inte våra galna ledare om. Det är helt vansinnigt att ledare kan starta krig mot folkets vilja, och ingen kan stoppa det. Vi sitter ju alla i samma båt."
Hur folkopinionen i Iran ser ut inför tanken på ett krig mot Israel vet jag inget om. Men i Israel pågår en intensiv debatt om detta, med starka argument både för och emot en ”förebyggande” attack. Enligt en opinionsundersökning i somras är sextio procent av israelerna emot att Israel tar det första steget och bombar Irans atomanläggningar.
Flera ledande befattningshavare inom militären och underrättelsetjänsten avråder och talar om de oöverskådliga konsekvenserna av ett angrepp. Men premiärminister Benjamin Netanyahu insisterar på att det är nödvändigt för att rädda Israel från utplåning. Den amerikanska utrikesministern Hillary Clintons bryska besked häromdagen att USA inte är berett att ge klartecken för ett angrepp innan alla diplomatiska möjligheter är uttömda gjorde Netanyahu fullständigt rasande. Han gick under en presskonferens i tisdags till häftigt angrepp mot Obama och hans administration.
Flera politiska kommentatorer här tolkar det som ett direkt stöd till Obamas motståndare Mitt Romney och varnar för konsekvenserna ifall Obama vinner presidentvalet. Zvi Barel i Haaretz påpekar sarkastiskt att USA faktiskt inte är beroende av Israel, utan tvärtom. "Vad händer", frågar han avslutningsvis, "om Netanyahus inre Napoleon stiger honom åt huvudet?"
Vid en middag med israeliska vänner häromkvällen var gasmasker ett av samtalsämnena. Civilförsvaret har börjat dela ut gasmasker till befolkningen, men mitt värdfolk hade ännu inte hämtat sina.
"Jag tror att jag skulle känna mig mer israelisk om jag hade en gasmask", sade värdinnan eftertänksamt.
Och det var inget skämt, insåg jag när hon tittade förvånat på mig som började skratta i tron att hon var ironisk.
Hennes man fnös och invände att ”du kommer inte att behöva någon gasmask, det kommer inte att bli något krig. Inte ens Netanyahu är så galen”.
Gå till toppen