Jag försöker att ha en så giftfri trädgård som möjligt. Jag använder inte några gifter för att bespruta ohyra eller sjukdomar. Det är helt enkelt så att de små insekterna, fjärilarna, fåglarna och andra djur som bor i trädgården ska få leva så bra som möjligt här.

Visst är det trist när vissa angrepp tar över och blir svåra att stoppa. Svartfläcksjuka på rosor och kållarver är inget kul, men de små lössen brukar jag bekämpa med såpvatten. Och gör man det i tid, brukar det fungera ganska bra. Trots mördarsniglar städar jag inte alltför noga borta vid komposten, i stället hoppas jag att igelkotten hittar bo där under vintern. Senast för några veckor sedan såg vi en liten igelkott som var ute och vandrade på gräsmattan och det är extra kul.

 En liten egen bikupa för vildbin är mitt senaste tillskott till mångfalden i trädgården.

Mitt senaste tillskott är ett bo för vildbin eller solitärbin som de också kallas. De svärmar inte och deras gaddar rår inte på oss. Bina tackar oss genom att vara duktiga pollinerare och ser till att det blir frukt och bär. Eftersom det finns mycket fruktträd och bärbuskar i trädgården är jag extra glad åt att få hjälpa bina med en boplats.

Nu behöver man inte köpa ett speciellt hus för flera hundra kronor utan det räcker med att samla ihop ett knippe bambupinnar eller borra hål i brädbitar och stubbar. Bihuset tänker jag sätta upp på en vägg som inte är solbelyst hela dagen, då blir det för varmt. Helst också under takfoten så att de skyddas från regn. Hotellfrukosten får de dock fixa på egen hand.