Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Fläskiga frågeställningar

Emil Schön om tidskriften Camino.

Stjärnkockar och matlagningsprogram säljer, så är det bara.
Det har Ekolivsstilsmagasinet Camino tagit fasta på i sitt höstnummer med tema Ekopsykologi. Per Morberg stirrar uppfodrande in i kameran bakom en ordentlig köttbit: ”här är det kött, maskulinitet och jävlar anamma”. Läsarna utlovas att få veta varför män ”älskar kött”. Det väcker min nyfikenhet, men jag blir tyvärr besviken.
På just den punkten i varje fall. Caminos Tobias Jansson har i sin analys pratat runt med kockar, forskare och matexperter samt kastat ett öga i genusforskningen, men han kommer inte frågan in på bogen.
Jag sammanfattar: Män tycker kött är viktigt för det ingår i berättelsen om hur riktiga män ska vara. En sådan som den galne kocken Morberg som slänger och dänger med stora köttstycken reflekterar och bekräftar manlighetsteatern. Män behöver inte automatiskt mer kött än kvinnor, allt beror på hur mycket energi man gör av med och en normalstor skrivbordsman bör rimligtvis äta mindre än en heltidsarbetande kvinnlig undersköterska.
Gott och väl så. Nu vill jag bara veta en sak: Var är Morberg? Det där saftiga kockstycket som hela universum kretsar kring. Vad säger han själv om att han borde ta lite mer ansvar för köttpropagandan han sprider i etern?
Här har Camino gjort en ”Se och hör”: Struntat i vad karln tycker, men ändå levererat sju olika bilder på ”megakändisen” där han poserar med kött och dött.
Jag hoppas ändå att försäljningsknepet är framgångsrikt och att kocken spär på lösnummerförsäljningen. Resten av numret är nämligen väl läsvärt om hur benägna, eller snarare obenägna, vi människor är att ta till oss miljöbudskap och låta det påverka vårt beteende.
Bland annat listas fem lyckade miljökampanjer och en miljöpsykolog får analysera varför de fick genomslag och om effekten kan bli bestående. En viktig tumregel om man vill påverka människor är att beskriva det önskade beteendet som något som alla andra redan gör.
Hotellgäster som får veta att majoriteten av de andra gästerna återanvänder handduken blir betydligt mer benägna att göra det själva, än om de får en rak enkel uppmaning att tänka på miljön och återanvända handduken.
Vill man att män ska äta mindre kött så bör man alltså uttrycka sig ungefär så här: ”Nio av tio karlakarlar väljer vegetariskt till lunch”.
Fast sen är förstås risken stor att de slår på teven och möts av Per Morberg , och då är allt förstört.

Camino

Nr 28, 2012
Gå till toppen