Nu är vi där igen, vad ska jag göra med alla vindruvor? Kanske något av ett i-landsproblem, men varje höst när vinrankan dignar av blåa druvor funderar jag på hur de bäst ska förtäras. En och annan klase går givetvis att äta som de är, men ganska snart tröttnar, i alla fall jag. Dessutom har de en förmåga att dra till sig fruktflugor och därför kan de inte ligga framme i fruktskålen.

Vad kan man då göra med sina egenodlade vindruvor? Vin, tänker ni kanske. Men det upplever jag som ganska mycket jobb och en enda vinranka ger inte tillräckligt för att det ska vara lönt. Men visst, tanken finns där. Sedan såg jag att en god vän torkat sina och gjort russin. Men då behövs en speciell maskin för att det ska bli bra. Druvsaft är en annan idé och jag hittade enkelt recept där potatispressen används för att göra druvsaft. Ett tidsödande jobb, men ska smaka bra till ost och päron. Det går också att göra saft på traditionellt vis.

Vinstocken med blå druvor växer utomhus vid trädäcket och är en så kallad staketdruva. En härdig variant, som ofta kommer från de baltiska länderna. Förutom att de är härdiga, upp till zon 5 beroende på sort, är de också rätt så motståndskraftigt mot sjukdomar. Alla staketdruvor gillar en kemiskt sur jord, liknande den som används för Rhododendron.

Själva beskärningen återkommer jag till. Men efter skörden är det dags att se över vinrankan så den inte växer för mycket. Det ska ske innan årsskiftet annars är det risk att plantorna blöder och skadas.