Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Jämna par på middag

En avslappnad middag in på småtimmarna eller en krystad tillställning med höga förväntningar som aldrig tycks ta slut? Matbloggaren Eleonora von Essen älskar parmiddagar, medan författaren Josefin Ahlström helst av allt undviker dem.

– Jag måste erkänna att jag inte blivit bjuden på en enda parmiddag sedan jag skrev boken. Jag vet inte varför. Folk kanske tror att jag tycker att parmiddagar är väldigt jobbiga eller så är de rädda för att jag ska recensera deras middag, skrattar Josefin Ahlström.
I somras kom hennes skönlitterära bok Parmiddag ut i bokhandeln. Egentligen handlar Josefin Ahlströms bok väldigt lite om själva fenomenet parmiddagar. Den handlar desto mer om hur huvudpersonerna Vera och Richard försöker få vardagen att gå ihop. Trots jobb som kräver att de båda jobbar över, att kärleken mellan dem sinar och ett konstant dåligt samvete över deras två små barn försöker de upprätthålla fasaden utåt.
– Jag tycker att allt det här ryms i ordet parmiddag. Det är ett laddat ord som alla har någon relation till.
I ett av bokens första kapitel får läsarna följa förberedelserna inför Vera och Richards parmiddag med vännerna Henrik och Henrietta. Tidigt på morgonen åker Vera ut i skogen för att plocka vackra höstlöv som hon ska dekorera middagsbordet med, men i sällskap med sin törstige och trötte son blir det lättare sagt än gjort. När gästerna kommer bjuder hon på hjortstek enligt ett egentligen lite för avancerat recept från Mat-Tinas kokbok och Richard lyckas övertyga det andra paret om att den butiksköpta gelén är hemmagjord. Gästerna ger uppmuntrande kommentarer om matlagningen och inredningen, och när samtalsämnena börjar sina ångrar Vera att hon inte satte på radion i bakgrunden.
– Jag antar att parmiddagen i boken är lite lätt överdriven, jag har ju spetsat till den. Jag tror inte att gemene man har parmiddagar på just det sättet. Men samtidigt tror jag att det ligger en sanning i att man på parmiddagar ofta försöker göra sig lite bättre än vad man är annars.
Att parmiddagar ibland kan upplevas som krystade tror Josefin Ahlström beror på förväntningarna. Hon tror att många har en bild av hur en middagarna ska gå till, att de ska följa en viss mall för att bli lyckade. Farhågorna över att något ska gå fel och att det ska bli tråkig gör att vi gärna anstränger oss och gör det där lilla extra. Kanske har vi bjudit hem det andra paret redan ett par veckor i förväg, vi har förberett en meny, planerat vad som ska drickas och hur bordet ska dukas. Inte konstigt att det lätt blir uppstyltat, menar hon.
– Även om jag inte är jätteförtjust har jag ju haft parmiddagar själv. Men jag tycker att de har en tendens att bli lite stela även om det är nära vänner som man bjudit över. Det är precis som att man försöker leka lite vuxen, alla tar på sig var sin mask och man har en förmåga att vilja framhäva sig själv helt plötsligt. Jag har själv hamnat i situationer då jag ljugit om att jag bakat brödet själv, erkänner hon.
Till skillnad från Josefin Ahlström älskar matbloggaren Eleonora von Essen parmiddagar.
– Jag tycker att det är ett skönt sätt att umgås med vänner på. Dessutom är jag en stor förespråkare av att äta hemma.
Det bästa med parmiddagar är enligt henne att man själv kan bygga upp kvällen så som man vill ha den, det är lättare att styra över vad man ska äta, hur mycket det ska kosta, hur lång tid middagen ska ta. Och om man har barn är det mycket enklare än om man äter ute på restaurang.
– Man lär känna varandra på ett helt annat sätt om man blir inbjuden till någons hem. Det är ett avväpnande sätt att träffas på, säger hon.
I sin nya kokbok Bjud hem! tipsar hon om hur man fixar den bästa middagen genom att bjuda olika typer av par – de nya vännerna, de nyförlovade och paret som hela tiden ska vara lite bättre.
– Självklart blir det så att folk försöker bräcka varandra. Jag tror att det är svårt att komma från att man vill ha det lika fint som de andra hade det förra veckan, man vill inte vara sämre och till slut sitter man där med tryffel och hummer. Men det tycker jag att man bara ska skratta åt. Om man tycker att det blir för mycket får man väl börja om från början igen.
Håkan Jönsson, etnolog på Lunds universitet, beskriver fenomenet parmiddagar som relativt nytt. Han forskar om mat- och måltidskultur, och menar att måltiden alltid fungerat som ett kit för att hålla samman sociala gemenskaper.
– Måltiden har varit väldigt viktig för människan i alla tider. Sedan tidernas begynnelse har delandet av en måltid varit något som fått oss att känna att vi hör ihop, vi visar vem vi vill höra ihop med genom att äta tillsammans.
Redan som grottmänniskor var delandet av maten det som förde oss samman och gav oss ett socialt sammanhang i den klan vi tillhörde. Den som stannade kvar vid lägerelden var lika mycket värd som den som jagade eller samlade mat, menar Håkan Jönsson. Långt senare, under bondesamhället, var storfamiljen den viktiga enheten och under industrisamhället satte vi kärnfamiljen i fokus.
– Det finns väldigt mycket romantiska föreställningar om familjemåltiden. Familjen ska äta tillsammans och de som äter tillsammans är en familj. Men vad händer nu när vi har ett samhälle där tjugo till trettio procent av alla invånare antingen lever som singlar eller i par utan barn? De har också någon sorts social gemenskap som de vill manifestera med andra som lever på samma sätt, säger Håkan Jönsson.
Han menar att parmiddagen lätt blir ett socialt forum för de som lever tillsammans under rätt lång tid innan de skaffar barn. För Håkan Jönsson är den klassiska parmiddagen ofta en middag mellan par som befinner sig i en övergångsfas – de är inte längre några ungdomar utan ser sig som vuxna, men de har fortfarande inga barn även om möjligheten finns att de kommer att skaffa några i framtiden.
– Det kan lätt bli lite svårare att umgås när man inte befinner sig i samma fas i livet, till exempel om man är två par och en singel, eller om ett av två par som brukar träffas på parmiddag plötsligt får barn. Då delar man kanske inte längre idén om vad som är viktigt i livet. Befinner man sig i samma situation finner man en gemenskap i att man beter sig på liknande sätt, man delar intressen och man pratar om samma saker. Därför upplever vi nog det som både skönast och enklast att äta med dem som är så lika oss själva som möjligt. Att ha med en singel på en parmiddag kan ju också bli lite för spännande, de finns ju vissa frågor som kan bli väldigt känsliga när par är inblandade och som man kanske inte bör prata om så länge man är par eller umgås med par.
Josefin Ahlström, som gärna undviker parmiddagar, tycker att det oftast blir roligare om man inte bara bjuder par på middagen.
– Genom åren har jag märkt att det ofta blir en trevligare middag om man också bjuder någon singel, blandar man upp gästerna blir middagen mer avslappnad och spontan.
Att par gärna bjuder andra par på middag tror Eleonora von Essen ofta är en bekvämlighetsfråga.
– Oftast begränsar man sig till ett eller två par för att man inte har plats för fler. Dessutom är det väldigt lätt att laga mat till fyra. Så klart ska man ju inte utesluta någon, men min erfarenhet är att singlarna ändå tycker att det är ganska tråkigt att vara med.

För en singel är ordet parmiddag så smutsigt, som att det är något man helst vill undvika. Har man inte varit i ett längre förhållande tror man att parmiddagar är höjden av tristess, vilket jag tycker är konstigt. Egentligen är det bara vänner som äter ihop.

Ur Parmiddag, av Josefin Ahlström

Hon hade dukat i vardagsrummet. En tjock caffelattefärgad duk i linne hade hon lagt på bordet och sedan spridit ut röda och gula löv över den. Sedan hade hon strösslat med värmeljus över hela bordet. Vera var riktigt nöjd över hur fint det hade blivit, med så små medel. Det var i alla fall vad hon sa när gästerna berömde henne.

Några tips

Eleonora von Essens bästa tips på en lyckad parmiddag
1. Det värsta som kan hända är att en eller två fastnar i köket, det leder antingen till att gästerna tvingas underhålla sig själva eller att du som värd känner dig som serveringspersonal och missar en stor del av kvällen. Bjud därför på mat som du kan förbereda innan gästerna kommer.
2. Är du inte bra på att laga mat, låt inte det hindra dig. Bjud på något som du vet att du klarar av. En hämtmatsbuffé är roligare än att gå ut.
3. Har du bjudit par som du inte känner så väl välj då en förrätt som man tillagar tillsammans vid bordet. Då har gästerna något att prata om medan de äter.
4. God dryck och bra musik i bakgrunden är en förutsättning för att det inte ska bli stelt och formellt.
Gå till toppen