Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Gott samvete för 69 kronor

Det händer att folk frågar hur det går med papperstidningen. Ja, om den kommer att försvinna helt om tio år. Som om jag är någon framtidsanalytiker och sitter på alla svaren bara för att jag jobbar på en.
Frågeställarens teori är då att papperstidningen kommer att bli överkörd av sin värsta rival, "nätet", och att ingen om några år kommer att vilja bläddra i något så analogt som en prasslig bunte döda träd.
Mitt svar brukar bli nej, det tror jag inte, men det är inte det denna mediekrönika handlar om.
I stället handlar den om något vi sällan skriver om här – en väldigt bra tidning. Det är inte den tidning som du håller i din hand just nu, utan en annan tidning som inte går att missa, nämligen magasinet "Filter".
Aldrig förr i någon tidnings historia har jag hängt på låset till Pressbyrån så snabbt när ett nytt nummer kommer ut. Varje nummer är som en smekning av hjärnan, med ämnen som är djupt genomtänkta och noga utvalda.
I senaste numret handlar det bland annat om Spotify. När Grekland har satt sin sista ostlöpe till fetan och folk dör i Rwanda kan det tyckas som ett simpelt ämne, men det förträffliga med "Filter" är att minsta sakfråga är lika viktig.



Ända sedan cd-skivorna försvann från butikerna och jag insåg att den illegala nedladdningen hotade att slå all kultur itu, närmare bestämt i tusen bitar, har jag känt skuld. Artisterna gör ju något fint och värdefullt som vi alla vill ha, men ändå har vi suttit vid våra bittorrentklienter och sugit den söta saften ur dem för att lämna dem livlösa att dö.
Ingen vill vara kladdig parasit som dyngar i sig fulmusik på illegala vägar. Det har känts fel.
Så kom gratis Spotify och plötsligt var det dåliga samvetet borta. Men bara som en dagslända, tills jag fick veta att artisterna fortfarande bara tjänar korvören och att Magnus Uggla förbannar skiten. Då kändes den igen, skammen och skulden.
Men, igen. I senaste "Filter" skriver Niklas Strömberg att artisterna visst tjänar pengar på att deras låtar spelas på Spotify. Åtminstone om man som Veronica Maggio blir spelad 165 miljoner gånger på ett och ett halvt år. Då blir de där fem örena per spelad låt en betydlig summa.
För lösnummerpriset 69 kronor kunde jag inte ha fått bättre samvete. Och bara i en papperstidning orkar man läsa hela dessa sju långa sidor som handlar om ynka fem öre.
Det ska nog bli mitt nya svar på frågan.
En annan tidning som är oerhört kunnig men lite torrare är "Fokus". Det är tydligen något med bokstaven "F" i de här sammanhangen.
Inte en enda gång under söndagens "Solsidan" dök Ove upp. Då känns det mer som ett avsnitt av "Skilda världar".
Idag tittar jag på SVT2 klockan 20, där det aktuella fattigdomstemat fortsätter med kopparindustrin i Zambia.
Gå till toppen