Nöje

Ett liv i fjorton delar

Bastian Hellström och jag är lika gamla. Men där upphör också våra gemensamma nämnare.
Jag såg dagens ljus på Karolinska sjukhuset i Stockholm 1985. En helt vanlig mamma-pappa-barn-situation. Inget för mig att reflektera närmare över.
Bastian vet däremot inte mer än att han var knappt ett dygn gammal när han hittades övergiven utanför en flyktingförläggning i Falkenberg samma år. Lennart och Gudrun Hellström uppfostrade honom som om han vore deras biologiska barn.
I går hade första delen av den webbexklusiva fiktiva dokumentären ”Bastian – på jakt efter en identitet” premiär på SVT Play. 31-årige Roozbeh Behtaji är regissör, manusförfattare och skådespelare. I ”Bastian” skildrar han en ung människas jakt på sitt ursprung.
Filmen har samma längd som en långfilm – men är uppstyckad i 14 delar. Den första är över på några frustrerande korta minuter.
Allra främst är det upplägget som suger tag i tittaren. Jag kommer på mig själv med att ha lagt en hel kväll åt att grotta ner mig i Bastians historia via filmens sajt – i stället för att försöka syna mitt eget släktträd.
”Bastian” skildras nämligen inte som sedd genom ögonen på en fluga på väggen. Det är inte heller rakt igenom dokumentärt. Men icke desto mindre en historia om så mångas liv.
Filmaren Bill, spelad av Roozbeh Behtaji själv, är den drivande motorn. Bastians stöttepelare, den enda han har efter att i vuxen ålder förlorat sina svenska föräldrar. Vännen som aldrig ger upp. Den som tvingar honom att ta sig samman efter en tablettöverdos, skippa gräset och ölen. Och att våga fronta sin bakgrund. Något som framstår lika skrämmande svårt som att gräva i ett svart hål.
Roten till berättelsen är att Roozbeh Behtaji kan känna igen sig. Den dubbla känslan av att vara iranier i Sverige och svensk i Iran har fått honom att göra denna film.
Jag är helt förlorad. Befinner mig ljusår bort när det kommer till förståelse. Men så börjar bilder av vänner och bekantas ansikten att trängas i huvudet. Inom loppet av några minuter har jag både bölat och skrattat.
Med 13 återstående delar av ett tidsdokument som träffar mitt i prick har Bastian – och många med honom – redan blivit till en kompis.
Juletræ eller flæskesteg? ”Den usynlige arv” på DR:s playfunktion är en vardagsdokumentär om de 67 000 danska barn som lever i fattigdom. Värd att se, i synnerhet så här års.
Julafton kommer tidigt i år för alla hästälskare i och med Stockholm International Horse Show. Men för oss som inte kan åka till Globen, varför är det inte fler sändningar i tv?
Idag I dag minns jag Heath Ledger och ser australiska ”Candy” på TV11 klockan 23.35. Ett lika fruktansvärt som vackert drama om kampen mellan kärlek och droger.
Gå till toppen